Skadeglädjen är den sanna....
Idag kom jag på en grej......nåt som kanske inte är så schysst!
Det är nämligen hur jag känt varje gång jag rullat ut från förlossningen med mina smälltjocka rosa bebisar på armen och sett alla vankande blivande mammor i korridoren, den ena har gått med en sån gåstol, den andra har vankat av och an, den tredje har haft en droppställning med..ja you name it!!
Jag har inte kunnat rå för det men jag har verkligen brustit ut i ett stort leende, lagt huvudet lite smått på sned och gett morsorna en manande blick...typ "I know what you going through sistah" men ändå känt nån slags skadeglädje..
...typ att nudu kvinna lilla ska du snart få gå in där på förlossningsrummet och vända in och ut på pullan och explodera ut en rosa likadan bebis. JAG å andra sidan.... JAG HAR MITT HELVETE GJORT!!!
Hehehehe....
Fyyy faaaan, så jäkla grymt men I REALLY CANT HELP IT!!!
Jag fick gå med dropp ute i hallen för att få igång skiten, och där sprang det massa folk vars bebisar redan hade kommit. Jag hatade dem. :)
Hahahaha ja tror ja dör :P!!! Hittade din blogg idag och blev totalt förälskad!! Har själv genomgått en graviditet och en förlossning och har efter detta fått nån slags besatthet av ämnet!! Kommer absolut fortsätta läsa din blogg!!
Kraaam
Fröken K: Förlåt.... ja då var jag kanske en av dom som hånlog lite åt dig när du gick där med din droppstång! :)
MalinW: VÄLKOMMEN HIT Malin, jag tror att det är lätt att bli besatt av nåt så stort som man faktiskt genomgår. Du är inte alls konstig... jo kanske lite men det gör ingenting! :) VÄLKOMMEN IGEN! KRAM KRAM
