Bajsar man på förlossningen?

Under min första förlossning så fick jag nåt som så fint heter värksvaghet. Antagligen pga av de trötta mödrarna! Ja alltså, utröttad moder och en uttröttad livmoder! Jag var helt slut efter 14 timmars stenhårt jobb med skitunge #1 som inte ville rotera som han skulle.

Kl: 07 på morgonen glider barnmorskan URGESSA in. Han är från Etiopien. Han är i SÄRKLASS den bästa barnmorskan jag någonsin haft. HELT FUCKING AMAZING! Han kom in och så sa han: "Är det jobbigt att föda barn?" med ett stort vitt leende. "Jaaaa" stönade jag men fick ett leende på läpparna oxå! Han tog sina långa fingrar och så kände han på skitunge #1:s huvud och sa "Men han kan inte komma uuuuut, han sitter sneeeett". Ok, nästa steg blev att försöka få skitungen att rotera och jag ta mina sista krafter att pressa ut honom. Urgessa flanerade i bakgrunden hela tiden. Nynnade visslade och betedde sig som det här var vilken grej i världen som helst. Det gav mig ett lugn som jag inte hade haft annars.

Kl 10 gav jag dock upp. Då kändes det som jag skulle gå sönder i hela kroppen och skreeeeek efter hjälp! Skitunge #1 hade skitit ner hela fostervattnet med mekonium. Svart skit.... så han mådde inte prima därinne. Jag fick hjälp. JÄVLIGT BRA HJÄLP!! Sugklocka!!! 3 drag, riktigt kraftiga drag, jag fick hålla i mig i sängen när läkaren drog i klockan. Men, vilket bra skit!! Ut kom han.... och lite sug här och där så kom han och fick ligga hos mig. Alldeles full med svart skit. Jag och Urgessa var skitglada. O så pappan oxå då.... Jag skakade av adrenalin och av den upplevelsen jag just fått vart med om!!

WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW!! Vilken jädra grej det är det där med att föda barn.... wihooo! Killar, släng er i väggen för ni har ingen aaaning om hur häftigt detta är! :)