25 njutningar för GRAVIDA
Jag fortsätter med det 5 sista njutningarna....
21. Att pröva alla övningar som du lärde dig i föräldragruppen och upptäcka, att de faktiskt fungerar.
Min verklighet: Här spenderade vi minst sagt cash. Vi gjorde allt man kunde tänka sig i förberedelseväg. Det var profylax, avslappningsövningar m.m. vi la våra pengar på. När det sedan var dags minns jag att maken satt bredvid när jag fick min första ordentliga värk. Jag hyperventilerade, grät och drabbades av panik. Han satt bredvid och peppade förtvivlat på: "Andas, du har ju lärt dig hur du ska andas, ANDAS!" Jag var inte alls beredd på smärtan. MEN någonstans fiskade jag upp tanken jag hade vid övningarna och kunde relatera till, mig hjälpte det kanske inte jättemycket på mer än att det lugnade mig. Har hört tjejer som klarat sig endast med detta som hjälpmedel vid en förlossning. FANTASTIC!!!
22. Att upptäcka precis hur många (och hur grova) svordomar du kan under förlossningsarbetet.
Min verklighet: HAHAHAHA... jaaa ni. Där inne förvandlas man till ett födande jättemonster, jag tror att jag skiftade i rött och grönt stundtals. Man kan be vilt främmande människor dra åt helvete och hålla käften FÖR FAAAAAAN (som jag gjorde). Man kan slita barnmorkor i håret. Man kan skrika på sin gubbe så han inte är vatten värd. MEN, vi är inte ensamma. Vi föder barn, och den styrkan som tar över ens kropp då är inte alltid lätt att hantera. Låt den göra det den vill med dig, gör den dig förbannad, BLI FÖRBANNAD. Det hjälper dig i din förlossning!
23. Att titta in i din nyfödda bebis ögon och bli handlöst förälskad.
Min verklighet: När jag läste just den meningen här ovan RÖS jag i kroppen. Så var det för mig. Jag blev handlöst förälskad i dom alla 3, kunde inte förstå HUR mycket man älskade det rosa lilla livet som just exploderat ut ur ditt underliv. Men det var värt varenda sekund. Nu känner inte alla det här, och då ska man inte bli rädd. Det är oxå fullt normalt!
24. Att se din partner gråta, krama om barnmorskan och vara alldeles utom sig av glädje och lättnad.
Min verklighet: Jaaa, min man hade gråtit 2 ggr innan vårt barn föddes (skitunge nr: 3 är hans, dom andra 2 har en annan pappa), när hans morfar gick bort och när vi tog ett brejk innan vi blev ett seriöst par. Nu har han gråtit typ jämt. När det är nåt känsligt på TV, när han tittar på sin son, när han tittar på mig (ok, här vet jag inte om han gråter av glädje eller åt att han nu fått en avdankad 3 barnsmorsa ;)). Han har totalt förvandlats till en stor känslosam nallebjörn, och jag bara ÄLSKART!!
25. Att vakna bredvid den nya bebisen för första gången och tänka "Oj! Det är på riktigt - jag har blivit mamma!"
Min verklighet: JEESUS ja.... det här är en fruktansvärt stort och skälvande upplevelse. Att gå från en självständig person till att bli mamma. Det är häftigt och känslomässigt fantastiskt, det kan oxå vara jobbigt och mer eller mindre bli en chock. Det är inte alltid man känner WOOOW, det finns stunder då man undrade vad som hände med ens liv. Man ska inte bli rädd för dom tankarna, dom flesta bär på dom. Kom ihåg att prata om det, det hjälper när man märker att man inte är ensam om det.
21. Att pröva alla övningar som du lärde dig i föräldragruppen och upptäcka, att de faktiskt fungerar.
Min verklighet: Här spenderade vi minst sagt cash. Vi gjorde allt man kunde tänka sig i förberedelseväg. Det var profylax, avslappningsövningar m.m. vi la våra pengar på. När det sedan var dags minns jag att maken satt bredvid när jag fick min första ordentliga värk. Jag hyperventilerade, grät och drabbades av panik. Han satt bredvid och peppade förtvivlat på: "Andas, du har ju lärt dig hur du ska andas, ANDAS!" Jag var inte alls beredd på smärtan. MEN någonstans fiskade jag upp tanken jag hade vid övningarna och kunde relatera till, mig hjälpte det kanske inte jättemycket på mer än att det lugnade mig. Har hört tjejer som klarat sig endast med detta som hjälpmedel vid en förlossning. FANTASTIC!!!
22. Att upptäcka precis hur många (och hur grova) svordomar du kan under förlossningsarbetet.
Min verklighet: HAHAHAHA... jaaa ni. Där inne förvandlas man till ett födande jättemonster, jag tror att jag skiftade i rött och grönt stundtals. Man kan be vilt främmande människor dra åt helvete och hålla käften FÖR FAAAAAAN (som jag gjorde). Man kan slita barnmorkor i håret. Man kan skrika på sin gubbe så han inte är vatten värd. MEN, vi är inte ensamma. Vi föder barn, och den styrkan som tar över ens kropp då är inte alltid lätt att hantera. Låt den göra det den vill med dig, gör den dig förbannad, BLI FÖRBANNAD. Det hjälper dig i din förlossning!
23. Att titta in i din nyfödda bebis ögon och bli handlöst förälskad.
Min verklighet: När jag läste just den meningen här ovan RÖS jag i kroppen. Så var det för mig. Jag blev handlöst förälskad i dom alla 3, kunde inte förstå HUR mycket man älskade det rosa lilla livet som just exploderat ut ur ditt underliv. Men det var värt varenda sekund. Nu känner inte alla det här, och då ska man inte bli rädd. Det är oxå fullt normalt!
24. Att se din partner gråta, krama om barnmorskan och vara alldeles utom sig av glädje och lättnad.
Min verklighet: Jaaa, min man hade gråtit 2 ggr innan vårt barn föddes (skitunge nr: 3 är hans, dom andra 2 har en annan pappa), när hans morfar gick bort och när vi tog ett brejk innan vi blev ett seriöst par. Nu har han gråtit typ jämt. När det är nåt känsligt på TV, när han tittar på sin son, när han tittar på mig (ok, här vet jag inte om han gråter av glädje eller åt att han nu fått en avdankad 3 barnsmorsa ;)). Han har totalt förvandlats till en stor känslosam nallebjörn, och jag bara ÄLSKART!!
25. Att vakna bredvid den nya bebisen för första gången och tänka "Oj! Det är på riktigt - jag har blivit mamma!"
Min verklighet: JEESUS ja.... det här är en fruktansvärt stort och skälvande upplevelse. Att gå från en självständig person till att bli mamma. Det är häftigt och känslomässigt fantastiskt, det kan oxå vara jobbigt och mer eller mindre bli en chock. Det är inte alltid man känner WOOOW, det finns stunder då man undrade vad som hände med ens liv. Man ska inte bli rädd för dom tankarna, dom flesta bär på dom. Kom ihåg att prata om det, det hjälper när man märker att man inte är ensam om det.
Kommentarer
Postat av: Snusans Inredningsblogg
Alltid lika kul att höra om andras förlossningar. :) Alla andningsövningar var som bortblåsta när jag låg där med smärtan. Jag glömde helt bort att andas över huvud taget. Förutom i lustgasmasken förstås. :P Mitt i lustgasruset kände jag bara att jag ville skita i det där och gå ut och feströka. :P
Trackback
