Mamma = Lipsill!
Att bli mamma är ju en väldig omställning. Inte bara kroppsligt utan även känslomässigt. Saker jag förr röck på axlarna åt blir plötsligt väldigt känsliga.
Här kommer några exempel:
* FILMER
Jag grät väl kanske nångång åt något sorgligt slut. Tittade lite förundrande på andra som grät floder. När jag fick barn exploderade detta totalt. Jag gråter åt ALLT i filmer. Om djur råkar illa ut, om någon vinner något, om någon får en löjligt sliskig replik. Jag kan nog inte ens rabbla allt jag gråter åt.... det är nästan löjligt!
* MUSIK
Gråta åt musik? Va? Näääää.... aldrig förr! NU? Ofta....åt fina texter, åt en fin och sorglig melodi.
* GLÄDJE
Jag tror ärligt talat inte att jag någonsin grät av glädje innan jag fick barn. Nu gråter jag nästan mer av glädje än av sorg. Åt att mitt lag vinner, åt att någon svarar rätt i en frågetävling, åt att en vän berättar något väldigt glädjande.
* HISTORIER
Berättelser ur verkliga livet kan få mig att böla direkt. Än värre om personen som berättar råkat ut för något!
* FINA HANDLINGAR
Om min man gör något fint. Om han skriver en lapp, köper något eller bara säger rätt saker så kan jag börja gråta direkt!!
* ORGASMER
Det här är något väldigt konstigt. Jag grät ALDRIG av en orgasm innan barnen. Idag händer det faktiskt ganska så ofta. Första gången det hände med min man höll han på att svimma. Han trodde han gjort illa mig eller sagt/gjort nåt hemskt som jag blev ledsen av. Jag förklarade att det bara kom.... från ingenstans..... precis som en orgasm så bara växte det fram och kom ut som gråt! Häftigt samtidigt som det är lite obehagligt, det går inte att låta bli!
En skaplig förändring sen man blev mamma!!
