Orgasm under förlossningen!
Fick ju en kommentar angående detta! Kände att jag måste ha med det i bloggen!
Här har ni beviset på att det faktiskt finns kvinnor som kan få en orgasm under tiden de föder barn. Det låter alldeles för bra för att vara sant men det finns verkligen kvinnor till detta.
Undersökningar visar att detta kan bero på att samma muskler och delar av våra underliv arbetar under ett värkarbete som under en orgasm vilket då kan göra att kvinnor får en orgasm i värkarbetet! Dessutom kan dessa kvinnor omvandla smärta till någonting skönt, de går tydligen att öva fram genom avslappningsövningar.
Hmmm.... vet inte hur jag ska ställa mig till detta.
Är det tur att de flesta kvinnor INTE får orgasm under förlossningen... kanske det skulle bli överbefolkat på nolltid?
Hur skulle förlossningsklinikerna se ut?
Är det pinsamt för barnmorskan? Eller för mannen?
Hur som.... jag kommer aldrig få uppleva detta! Jag skulle dock bli överlycklig om jag fick prata med någon som varit med om detta!!!
När man hotar med att skita ner nån!
Med skitunge nr: 3 var jag övertygad om att jag skulle skita ner hela förlossningsrummet, barnmorskan, lamporna och min man. Det tröck på som faktiskt är svårt att förklara HUR MYCKET. Jag tror inte att jag är ensam om att ha varnat barnmorskan. Jag tror att många utav oss kvinnor höjt ett varningens finger för att det snart kommer att explodera en bajsbomb så att tom barnmorskans ögonfransar fylls av avföring.
Även om jag höjde ett varningens finger så hände det inte.... inte vad jag vet. Kanske man skulle fråga mannen... eller näää förresten. Jag struntar i det och vaggas in i tron att jag tillhör den lilla skaran som inte ens släppte en endaste FIS! Jag vet nämligen hur det var med dom andra 2 skitungarna, kanske det finns en anledning till varför dom kallas för skitungar! 
Slempropp!!!
JÄVLA SLEMPROPP kan man ju höra att folk säger till de dom inte gillar så mycket. Sen kan man säga det om den där saken som ska släppa precis innan man ska få sin bebis.
Vi ska reda ut det här om den här slemmiga prylen!
♥ Slemproppen skyddar fostret inne i livmodern. ♥ Slemproppen kan släppa veckor, dagar t.o.m. timmar innan förlossningen startar. En del märker inte ens av någon slempropp!
♥ Slemproppen kan släppa i omgångar, faktiskt i flera dagar.
♥ Man ska vara försiktig med bad i simbassänger, sjöar och hav när slemproppen släppt pga att det finns ökad risk för infektioner.
Vi ska reda ut mina sleproppar!
♥ Eftersom jag fött 3 barn så borde jag kanske ha sett 3 slemproppar. Det har jag inte. Med den andra skitungen blev jag igångsatt och hade inte sett någon slempropp.
♥ 1:a släppte 2 dagar innan det var dags
♥ 2:a släppte aldrig då jag blev igångsatt som sagt var.
♥ 3.e släppte. Den 3:e slemproppen behöver nästan ett eget inlägg, så stor var den. Men jag ska återge det här. Den började släppa 2 veckor innan han kom. Vi var helt exalterade här hemma. Maken sprang och hämtade kameran och så fotade vi den där slemhögen i min hand som låg så fint på toalettpappret och gungade. Vi tänkte att nu jäklar smäller det inom några dagar. Vi väntade och väntade. Och slemproppen fortsatte släppa och släppa. Ett tag trodde jag att det var en slempropp jag gått och väntat på dessa 40 veckor och inte en bebis. För herre min gud vad det kom slempropp. Jag fick ur mig litervis och då tror jag inte ens att jag överdriver. Den jäveln återbildas ju oxå ska ni veta så det finns liksom inget slut på det förrän skitungen är ute!
2 veckor väntade vi... sen kom förlossningen igång. Under dessa 2 veckor hade jag binda på mig för att inte halka i mitt eget slem. Ja.... så vad ni än hör om den där slemproppen så är den så individuell så det går knappt att säga hur det kommer att bli.
Den kan släppa flera veckor innan. Den kanske inte släpper alls?
Skadeglädjen är den sanna....
Idag kom jag på en grej......nåt som kanske inte är så schysst!
Det är nämligen hur jag känt varje gång jag rullat ut från förlossningen med mina smälltjocka rosa bebisar på armen och sett alla vankande blivande mammor i korridoren, den ena har gått med en sån gåstol, den andra har vankat av och an, den tredje har haft en droppställning med..ja you name it!!
Jag har inte kunnat rå för det men jag har verkligen brustit ut i ett stort leende, lagt huvudet lite smått på sned och gett morsorna en manande blick...typ "I know what you going through sistah" men ändå känt nån slags skadeglädje..
...typ att nudu kvinna lilla ska du snart få gå in där på förlossningsrummet och vända in och ut på pullan och explodera ut en rosa likadan bebis. JAG å andra sidan.... JAG HAR MITT HELVETE GJORT!!!
Hehehehe....
Fyyy faaaan, så jäkla grymt men I REALLY CANT HELP IT!!!
Att spricka vid förlossning!
De flesta spricker vid en förlossning.
Det är ovanligt att man klarar sig helt från sprickningar under förlossningen. För det mesta spricker man lite utan att det vållar några större besvär. Förstföderskor löper i allmänhet större risk att spricka lite. Bara 7% av förstföderskorna klarar sig utan synliga sprickor medan var tredje omföderska gör det.
Perinealruptur, att man ska spricka ut i mellangården, är något som många kvinnor oroar sig för inför förlossningen. Nära hälften av de som drabbas upplever inkontinens som en effekt av rupturen. På Akademiska sjukhuset i Uppsala 1995-1996 har man funnit att knappt 4% av kvinnorna fick fjärde gradens ruptur. Faktorer som påverkade risken att drabbas var förstagångsförlossning, förlossning i hukande ställning, kvinnans ålder över 35 år, födelsevikt över 4 kg, förlossning med sugklocka, median episiotomi, oxytocintillförsel samt förlossning mellan 3.00 och 6.00 på morgonen.
Något man kan tänka på är att välja en förlossningsställning som bidrar till att minska risken för stora bristningar. I vissa fall kan också kejsarsnitt vara ett bättre anternativ än att använda sugklocka om barnet är stort.
Sfinkterruptur
Så gott som alla kvinnor som föder barn vaginalt spricker lite i underlivet. Ofta är sprickorna så små att de inte ens behöver sys. Förlossningstång och sfinkterruptur (spricka som går till slutmuskeln runt anus) är några av de största anledningarna till att kvinnor fick problem att hålla avföring och/eller gaser. De flesta skadorna i bäckenbotten uppstår i samband med den första vaginala förlossningen. Det är inte säkert att kejsarsnitt förhindrar skador om förlossningen väl har startat. Oftast sker de största sprickorna i samband med att barnet har behövt hjälp ut så man kan säga att ju färre och mindre ingrepp under förlossningen desto bättre.
Förlossningsställningen påverkar också risken att spricka. Att ligga på sidan och föda utgör minsta risken för sprickor i mellangården, två tredjedelar av födande kvinnor slipper sprickor om de ligger på sidan och föder. Att sitta på huk och föda utgör störst risk att spricka i mellangården, särskilt bland förstföderskor. Knästående och skydd genom att barnmorskan håller över mellangården när barnet föds minskar risken för sprickor hos förstföderskor medan massage ökade risken för sprickor.
I en svensk studie fick 3% anal sfinkterruptur i samband med förlossningen. Största riskfaktorerna var förstföderska, hög födelsevikt, inget manuellt skydd av perineum, dålig översikt över mellangården, svullnad i mellangården, lång förlossning, utdraget utdrivningsskede, oxytocindrop, klipp, sugklocka och epiduralbedövning.
Bäckenbottenövningar och massage av mellangården efter förlossningen kan hjälpa att återställa muskelfunktionen.
SAMTLIG INFO HÄMTAD FRÅN www.9manader.nu
Har du råkat ut för sfinkterruptur finns det trådar att följa med i och prata av sig med andra som råkat ut för samma sak! Här hittar ni den!
Kan man sätta igång förlossningen själv?
Jag har gått över tiden med alla skitungar.
SKITUNGE #1: 3 dagar
SKITUNGE #2: 15 dagar (höll på att ta livet av mig... jag grät det sista 3 dagarna)
SKITUNGE #3: 10 dagar (barnmorskan hade kört "hinnsvepning" 3 ggr)
Har raddat några såkallade "huskurer"!
* GÖKA.... helst behöver man mannens sats X 3 för att det ska räcka till en uppstart! Å vem tänder på mig nu??
* ÄTA FÄRSK ANANAS.... de flesta äter de o får ont i käften men inte mycket mer.
* HALLONBLADSTHE.....okejrå...schysst stark livmoder men inte mycket mer va?
* TOKFEJJA i form av städa huset, putsa fönster, byta gardiner, klättra upp o ner för trapporna hemma.
* RICINOLJA.... då bajsar man nog mest på sig och får väldans ont i riktiga magen.
* TA ETT GLAS VIN... låter urtrevligt! Kanske rent av värt o testa.... men gillar man fulla mammor på förlossningen?
* JONGLERA MED BRÖSTVÅRTORNA.... ja man ska alltså fippla med dom. För det första är mina så jäkla ömma så det gör nästan bara ont.... för det andra så finns det ju liksom annat o göra på kvällarna!
* HINNSVEPNING.... barnmorskan går in med 2 fingrar i pullan och drar lite med fingrret runt hinnorna för att stimulera igång förlossning. Jag har fått mig några såna här, det är obehagligt och kanske att det var lite uppstarten till skitunge #3:s förlossning.
* GÅ I TRAPPOR.... BLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖK!! Vicket jävla skitsnack. Det enda man får är ännu ondare i fogarna och så tröttar man ut sig lagom till förlossningen kommer igång!
Det är ju sagt att det rä bebisen där inne som sänder ut såkallade förlossningshormoner som gör att det hela startar. Jag hör fler som fått igång sin förlossning på att bara ta det lugnt än såna som jobbar fram det. Sen vet jag inte hur mycket man kan "tro" fram en förlossning. Tror man tillräckligt på det man försöker med så kanske det funkar?!
Galna tankar av en gravid!
Skrivet sommaren 2008!
Jag är ju rätt så rädd för det där med förlossningen.... låter kanske konstigt med tanke på att jag fött 2 barn redan. Men det är faktiskt 10 år sen. Har fått för mig att man va tuffare när man va yngre.
NU när veckorna stadigt tickar neråt....11 v. kvar nu, SÅ grips jag stundtals av panik, FAN....HAN SKA VERKLIGEN UT OXÅ!
Frågor som hopar sig??
Hur kommer förlossningen igång? Blir det som min gubbe vill...... dramatiskt! Han har en önskan (hur kostigt det än må låta) att jag ringer honom på jobbet o skriiker att "NU JÄVLAR ÄR DET DAX, SKYNDA DIG HEEEEEEEEM". När han får det här samtalet så vill han liksom röja sönder lite på jobbet..... välta bord, slå sin chef på käften, springa över kunder och avsluta med en "burn-out" på gräsmattan, på deras fina gräsmatta som dom är så rädda om.
Kommer vattnet att gå på ICA? Det är väl en av de största fasorna, tidigare gånger har inte vattnet gått....så varför skulle det göra det nu? Men det är en ny man, ny bebis, ny graviditet osv. SPLASH i kön på ICA.... då svimmar jag på riktigt. Agda 93 halkar i vattnet o slår upp ett stort sår i skallen. Småungar pekar på mig o skrattar. En snygg kille flinar lite snett när jag står där med blöta brallor..... fy fan vilket scenario.
Hur tuff kommer jag att orka vara? Jag VILL verkligen inte ha EDA. (Epiduralbedövning)..... men kommer jag palla o motstå den när värkarna känns som de ska explodera sönder hela underredet?? Jag har tagit den en gång tidigare å det gick ju käpprätt åt helvete. 3 försök och en utländsk läkare som upprepade sig som en maskin: "Har du VÄÄÄÄRK???? Du måste KUUUUUTA på ryggen" Tog inte ett skit, halva låret var domnat, resten kändes som tidigare 14 timmar. På riktigt ville jag slå han hårt varje gång han fråga om jag hade värk. Jag vill alltså kort o gott klara mig på skrattångan (lustgasen). GÖTT MOOOS....men fan, värre fylla får man leta efter. Orkar inte hålla upp huvudet och ur munnen hoppar den ena värre grodan efter den andra.
Hur länge kommer det att ta?? Min svärmor är född att föda barn. Hon har aldrig i sitt liv känt av en värk. Hon har fött barnen som om det vore små ob:n. Dom har kommit i toan, på kökssoffan med farfar som hjälpreda, på bröllop och på sjukhus som egentligen inte haft BB avdelning. Å ALLT DETTA ÄR SANT!! Jag är rädd för både och. Ska den komma på ICA efter vattnet så att Agda halkar på moderkakan oxå, o att ungarna får en chock när en kvinna med två huvuden (ett därnere och ett däruppe) ligger på ICA och att den snygga killen blir chockad för livet o flyttar till auberginerna i urskogen o lever i celibat resten av livet?
Eller blir det en utdragen process där man kommer få kämpa som i 2 maratonlopp, ha ont som döden och slutligen få sys från hål till hål?
Aj....the burning ring.... Ja det kallas så tror jag när huvudet pressats så pass att den sitter där i hålet likt ett ihjälkramat björnarsel. Då säger den snälla barnmorskan: Nu får du inte pressa mer, vänta vänta.... inte trycka på! Kroppen skriker åt en att FORT FORT bli av med smärtan o trycka på eller suga in det där ihjälkramade. Men jag bara får inte......
KÄNNS INTE SOM ATT JAG UPPMUNTRAT NÅGON NU ATT VILJA FÖDA BARN. MEN DET HÄR ÄR DEN RENA RAMA SANNINGEN.....
Sen att finns det miljarders frågor och rädslor till...
...hmmm.... usch.... nu vart det inte direkt bättre.
KRYSTVÄRKAR
Som någon skrev så känns det ibland som att man ska BAJSA ut ungen. Ur bajshålet alltså. Trycket är ju i det här skedet ENORMT! Det går knappt att beskriva hur SKIIIIIITNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖDIG man känner sig, man känner sig så bajsig så man tror att man ska skita ner hela rummet!
Själv har jag vid 2 av förlossningarna sagt åt barnmorskan att flytta på sig så hon inte blir nedskiten. Båda barnmorskorna har skrattat och sagt..."Näähääää du, det gör du inte!" Jag tror dock att hon ljög just där och då och tänkte att "Fyyy fan, kul jobb man har, elefantmorsor som skiter ner en dagligen!" Aja, hon får skylla sig själv, jag varnade henne!
Man skiter ju lite oxå, men fokus ligger ju på det där huvudet som tittar ut ur pullan lite då och då. Här någonstans händer något med kroppen som är obeskrivligt. Här händer det som många brukar kalla för att ha URKRAFTER. Någonstans ifrån har man en liten extrakraft som sätter in just här. Man kan ha legat i värkar i timtal, värkarna har rivit och slitit i kroppen så att man tror att man inte klarar av nåt mer. Men när det där lilla konformade huvudet börjar sin färd ner mot öppningen så är det nåt i en som exploderar. Det är en styrka som är så stark så om man skulle omvandla den till elektricitet så skulle man köra runt hela sverige...på sant!!
Ska inte glömma säga att det där konformade huvudet gör en del smärta där i hålet. Det känns som att man spricker upp till mitten av ryggraden..... MEN... man klarar det. Man känner att man fixar det, fast hela pullan spricker, bara ungjäveln kommer ut!!!
Det här är väldigt olika hos alla mammor...ungefär lika olika som våra ungar ser ut. En del upplever krysta som skönt, en del som om de ska dö, en del som "a piece of cake", en del som något man bara måste genomgå. Hur det än är så går det.... oftast, om inte livmodern och mamman är för trötta eller att bebisen på nåt sätt fastnar eller inte sjunker ner.
Coolt är bara förnamnet vad jag känner för just krystvärkar, för herregud vad en krystvärk tar över ens kropp. Den gör så att jag skriker och vill trycka på så att nyckelbenen landar på väggen längst bort i rummet. En krystvärk är en sån urkraft som får mig att med min egna kropp föda fram det där blöta varma barnet att ta sitt första andetag. Bara jag, och min bebis med sin rotation och den styrka som vi blivit begåvade med....
FANTASTISKT är bara förnamnet.
Ja... man bajsar på förlossningen!
Hon: Vad skönt att allt gick så himla bra, skönt oxå att vi bara hade en endaste barnmorska inne hos oss.
Han: Va?
Hon: Jamen, jag var ju så lugn och tog värkarna så bra att vi klarade oss med en barnmorska.
Han: Ja till själva förlossningen ja... men det behövdes 3 barnmorskor att lassa din skit!!
Min chock i duschen!
Barnmorskan vill att man ska snabbt upp på fötter efter att man fött barn, gärna då kissa och ta en dusch. Med darriga ben gav jag mig in i duschen. Barnmorskan visade att där fanns en pall som man kunde sätta sig på om det blev jobbigt.
Jag ställde mig i duschen och tänkte mig att jag skulle sätta mig och duscha, jag var såklart lite darrig fortfarande. Precis när jag skulle till att landa på stolen så kände jag att jag satte mig något, snabbt for jag upp för att titta på den vita plastpallen. INGET DÄR! Ok, jag gjorde ett nytt försöka, ÅTERIGEN så kändes det att jag satte mig på något, snabbt upp igen för att se att den vita plastpallen var tom.
Här förstod jag att nåt inte var riktigt som det skulle med pullan därnere. Efter mycket övervägande förde jag ner handen för att känna efter hur det egentligen stod till. Man känner gärna inte efter man fött barn, inte jag i alla fall. Jag ville inte känna hur krigszonen kändes. Jag visste att jag var sydd med flera stygn och hade ingen lust att veta hur min fina lilla pulla förvandlats till en världskarta.
Jag kände...... och fick en sån jävla CHOCK! Alltså... min pulla hade fått formen av vad jag tror kan liknas vid en ko-pulla. En riktigt stor, svullen JÄTTEPULLA. Det var alltså min egen pulla jag satte mig på och trodde att det var typ en tröja. MY GOD! I ren chock duschade jag av mig i 300 och kastade mig ur duschen. Det droppade lite blod på golvet som jag genast hukade mig ner för att torka upp. Då öppnade barnmorskan som kom med ett par nya trosor till mig.
"Men vad GÖÖR du??" undrar hon.
"Eeeeh, det kom lite blod på golvet." svarar jag lite ursäktande.
"MEEN DUUUUU ska INTE torka upp det lilla vän." utbrister den snälla barnmorskan.
Jag blev såklart tvungen att fråga om min pulla. Skulle den behålla den här formen nu resten av livet? Var den totalt kvaddad för resten av livet?
Hon skrattade gott min barnmorska, och hon lugnade mig och sa att snabbare än jag själv skulle hinna med skulle min pulla få en fin normal form igen. Hon hade helt rätt!
URGESSA is da SHIT!
Kl: 07 på morgonen glider barnmorskan URGESSA in. Han är från Etiopien. Han är i SÄRKLASS den bästa barnmorskan jag någonsin haft. HELT FUCKING AMAZING! Han kom in och så sa han: "Är det jobbigt att föda barn?" med ett stort vitt leende. "Jaaaa" stönade jag men fick ett leende på läpparna oxå! Han tog sina långa fingrar och så kände han på skitunge #1:s huvud och sa "Men han kan inte komma uuuuut, han sitter sneeeett". Ok, nästa steg blev att försöka få skitungen att rotera och jag ta mina sista krafter att pressa ut honom. Urgessa flanerade i bakgrunden hela tiden. Nynnade visslade och betedde sig som det här var vilken grej i världen som helst. Det gav mig ett lugn som jag inte hade haft annars.
Kl 10 gav jag dock upp. Då kändes det som jag skulle gå sönder i hela kroppen och skreeeeek efter hjälp! Skitunge #1 hade skitit ner hela fostervattnet med mekonium. Svart skit.... så han mådde inte prima därinne. Jag fick hjälp. JÄVLIGT BRA HJÄLP!! Sugklocka!!! 3 drag, riktigt kraftiga drag, jag fick hålla i mig i sängen när läkaren drog i klockan. Men, vilket bra skit!! Ut kom han.... och lite sug här och där så kom han och fick ligga hos mig. Alldeles full med svart skit. Jag och Urgessa var skitglada. O så pappan oxå då.... Jag skakade av adrenalin och av den upplevelsen jag just fått vart med om!!
WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW!! Vilken jädra grej det är det där med att föda barn.... wihooo! Killar, släng er i väggen för ni har ingen aaaning om hur häftigt detta är! :)
Att föda utan smärta?
OK, jag ger henne lite av det hon skriver, helt klart. Jag tror att man själv har en stor del i sin förlossning, mycket handlar nog om inställning. Jag tror att man ska vara så jäkla skiträdd när man förbereder sig för att föda barn. JUST för att man ska förvänta sig det värsta.... när man gör det blir oftast upplevelsen så mycket bättre! Dock så tror jag på andra saker i sin förberedelse. Andning, att kunna hantera jobbiga situationer m.m. Funkar inget så finns ju alltid GUDAGÅVAN epidural!
Det var en person som hade kommenterat artikeln.... rätt roligt skrivet!
fruxIdag 10:41
