MISSFALL
OJOJ...nu har man vart frånvarande länge, min bebis har varit sjuk och all min tid har gått åt att ta hand om honom. Så är det med det...
Idag läser jag en artikel i Expressen som Calle Schulman skrivit. Jag känner med honom och vet EXAKT vad han pratar om!
Det handlar om missfall. Det handlar om det vidriga som faktiskt händer många utav oss som "tror" att de ska bli föräldrar. Det har hänt oss, det har hänt mina vänner, det har hänt mina släktingar.
Jag har själv fått 4 missfall i mitt liv. Jag har haft 2 utomkvedshavandeskap i mitt liv. Det har vart ett helvete rakt igenom och något som är fruktansvärt att gå igenom.
Calle pratar om att man rekommenderas att inte berätta för hela världen om sin graviditet förrän man gått dessa känsliga 12 veckor av sin graviditet. Jag håller med honom i varje ord han skriver i artikeln.
Jag har aldrig väntat och är överlycklig över det. Jag har alltså inte behövt berätta 2 historier när jag berättat om mitt missfall. Jag har gjort så som jag tror att man mår bäst av. ÖVERLYCKLIG av graviditeten och med lycka berättat det, sedan OMÄNSKLIGT LEDSEN över mitt missfall och gråtande berättat det.
Vi har aldrig behövt tiga oss igenom mina missfall, vi har fått stöttning från nära och kära som följt oss hela vägen från start och oxå dom fått dela både lycka osh sorg med oss. Den förståelsen jag fått har hjälpt mig mycket i min egen sorg. Tänk om vi gått gå igenom allt i tystnad och fått dölja det vi genomgår... NÄÄ, jag förespråkar att berätta! För hela världen...vad som än händer.
Jag beklagar alla missfall i heöa världen, det är en oerhörd sorg och det ger en massa frågetecken som man aldrig får svar på. Min egen tröst har alltid varit att det inte var meningen den här gången, det här fostret skulle inte få komma till världen. Jag har gråtit floder, släppt ut det och varit arg på världen. Dock så släppte jag aldrig hoppet... och till slut kom han till oss.... vår bebis!
Idag läser jag en artikel i Expressen som Calle Schulman skrivit. Jag känner med honom och vet EXAKT vad han pratar om!
Det handlar om missfall. Det handlar om det vidriga som faktiskt händer många utav oss som "tror" att de ska bli föräldrar. Det har hänt oss, det har hänt mina vänner, det har hänt mina släktingar.
Jag har själv fått 4 missfall i mitt liv. Jag har haft 2 utomkvedshavandeskap i mitt liv. Det har vart ett helvete rakt igenom och något som är fruktansvärt att gå igenom.
Calle pratar om att man rekommenderas att inte berätta för hela världen om sin graviditet förrän man gått dessa känsliga 12 veckor av sin graviditet. Jag håller med honom i varje ord han skriver i artikeln.
Jag har aldrig väntat och är överlycklig över det. Jag har alltså inte behövt berätta 2 historier när jag berättat om mitt missfall. Jag har gjort så som jag tror att man mår bäst av. ÖVERLYCKLIG av graviditeten och med lycka berättat det, sedan OMÄNSKLIGT LEDSEN över mitt missfall och gråtande berättat det.
Vi har aldrig behövt tiga oss igenom mina missfall, vi har fått stöttning från nära och kära som följt oss hela vägen från start och oxå dom fått dela både lycka osh sorg med oss. Den förståelsen jag fått har hjälpt mig mycket i min egen sorg. Tänk om vi gått gå igenom allt i tystnad och fått dölja det vi genomgår... NÄÄ, jag förespråkar att berätta! För hela världen...vad som än händer.
Jag beklagar alla missfall i heöa världen, det är en oerhörd sorg och det ger en massa frågetecken som man aldrig får svar på. Min egen tröst har alltid varit att det inte var meningen den här gången, det här fostret skulle inte få komma till världen. Jag har gråtit floder, släppt ut det och varit arg på världen. Dock så släppte jag aldrig hoppet... och till slut kom han till oss.... vår bebis!
Kommentarer
Postat av: karin
Hej, ville bara skriva en kort rad om din oerhört härliga blogg! Rakt o ärligt!
Kram Karin
Trackback
