Mitt knark!
I början, innan man visste om man var gravid eller inte måste vara spekulationernas tid. Eller kanske galningarnas tid, när man beter sig så befängt och oförnuftigt så man nästan börjar tvivla på sig själv.
Det är då man lever i den där sköna/hemska/spännande/hoppfulla ovissheten.
Aldrig någonsin har man analyserat....
* Varje knip i livmodern...stack det inte till i livmodern nu eller drog det inte i den?
* Öm/inte öm i brösten...är dom inte lite ådriga oxå? Och svullna..kolla så bigga dom blivit!
* Ögonen, jo dom ser nog lite konstiga ut va?
* Flytningarna, skulle dom vara vita eller genomskinliga? Skulle det vara mycket eller lite, torka pulla torka pulla!
* Ooops, där mådde jag nog lite illa va?
När vi jobbade på skitunge #3 så var jag graviditetstesternas gudinna. Jag skulle ha stått med i Guinnes rekordbok om det funnits någon sån gren. Clearblue skrattade hela vägen till banken 1,5 året innan skitunge #3 blev till. Jag köpte 10 pack, jag köpte olika sorter, jag var stammis på apotekets intim hylla. Jag knarkade graviditetstester. Hade jag inga hemma hade jag abstinens. Då klickade jag in mig och köpte ett 10 pack på nätet snabbare än jag hann bli kissnödig, min sil var när sen paketet med alla 10 tester damp ner i brevlådan. Jag kunde sätta mig på toa och kissa fast jag hade 8 dagar kvar till mensdax...IFALL det kanske redan syntes. Helt sjukt och helt oförnuftigt.. jag vet.
Det galnaste av allt var vad min man fick utstå. Han blev väckt kl 4 på morgnarna, för då hade psycot varit och kissat på sticken serru och kunde då ana ett litet litet streck. Eller var det bara det alldeles för trötta och alldeles för oförnuftiga ögat som spelade mig ett spratt. Jag behövde en second opinion och det fick bli min man.
"Godmorgon hjärtat" viskade jag. "Jag har kissat på stickan och behöver ha en second opinion från dig, jag tror att vi kanske ska bli föräldrar" viskade jag vidare. "Mmmm, ok" svarade han som den goda man han är. Och så tittade vi i alla vinklar, alla sken av lampan och med alla ögon vi har. KANSKE var där ett streck, eller?? Lyser själva testrännan så det ser ut som ett streck?
Ja ni hör ju! Varför inte bara vänta??? VAFAN, det är 1 vecka kvar till mens, vänta IDIOT! Ja, den rösten hörde jag många gånger om, men aldrig någonsin lyssnade jag på den där tråkiga realistiska rösten. Jag ville knarka vidare, jag ville leva i testernas och spännigens värld. Jag ville kissa på stickor så det bara sprutade om det och så ville jag sitta och stirra in i testet tills ögonen blödde!
Grejen är att när det väl var så, att skitunge #3 hade bosatt sig därinne så var det ingen tvekan om det. Testet sken som lamporna på Reeperbahn och strecket var lika blått som mina vita trosor i ett solarium. Ingen tvekan...det hade räckt med 1 test! 1 endaste jävla test... men jag ville knarka!
Det är då man lever i den där sköna/hemska/spännande/hoppfulla ovissheten.
Aldrig någonsin har man analyserat....
* Varje knip i livmodern...stack det inte till i livmodern nu eller drog det inte i den?
* Öm/inte öm i brösten...är dom inte lite ådriga oxå? Och svullna..kolla så bigga dom blivit!
* Ögonen, jo dom ser nog lite konstiga ut va?
* Flytningarna, skulle dom vara vita eller genomskinliga? Skulle det vara mycket eller lite, torka pulla torka pulla!
* Ooops, där mådde jag nog lite illa va?
När vi jobbade på skitunge #3 så var jag graviditetstesternas gudinna. Jag skulle ha stått med i Guinnes rekordbok om det funnits någon sån gren. Clearblue skrattade hela vägen till banken 1,5 året innan skitunge #3 blev till. Jag köpte 10 pack, jag köpte olika sorter, jag var stammis på apotekets intim hylla. Jag knarkade graviditetstester. Hade jag inga hemma hade jag abstinens. Då klickade jag in mig och köpte ett 10 pack på nätet snabbare än jag hann bli kissnödig, min sil var när sen paketet med alla 10 tester damp ner i brevlådan. Jag kunde sätta mig på toa och kissa fast jag hade 8 dagar kvar till mensdax...IFALL det kanske redan syntes. Helt sjukt och helt oförnuftigt.. jag vet.
Det galnaste av allt var vad min man fick utstå. Han blev väckt kl 4 på morgnarna, för då hade psycot varit och kissat på sticken serru och kunde då ana ett litet litet streck. Eller var det bara det alldeles för trötta och alldeles för oförnuftiga ögat som spelade mig ett spratt. Jag behövde en second opinion och det fick bli min man.
"Godmorgon hjärtat" viskade jag. "Jag har kissat på stickan och behöver ha en second opinion från dig, jag tror att vi kanske ska bli föräldrar" viskade jag vidare. "Mmmm, ok" svarade han som den goda man han är. Och så tittade vi i alla vinklar, alla sken av lampan och med alla ögon vi har. KANSKE var där ett streck, eller?? Lyser själva testrännan så det ser ut som ett streck?
Ja ni hör ju! Varför inte bara vänta??? VAFAN, det är 1 vecka kvar till mens, vänta IDIOT! Ja, den rösten hörde jag många gånger om, men aldrig någonsin lyssnade jag på den där tråkiga realistiska rösten. Jag ville knarka vidare, jag ville leva i testernas och spännigens värld. Jag ville kissa på stickor så det bara sprutade om det och så ville jag sitta och stirra in i testet tills ögonen blödde!
Grejen är att när det väl var så, att skitunge #3 hade bosatt sig därinne så var det ingen tvekan om det. Testet sken som lamporna på Reeperbahn och strecket var lika blått som mina vita trosor i ett solarium. Ingen tvekan...det hade räckt med 1 test! 1 endaste jävla test... men jag ville knarka!
Kommentarer
Postat av: natta
haha vilken underbart rolig och informativ blogg! :)
Kommer definitivt borja folja din blogg!
Postat av: Sofi
Men var tog du vägen?
Trackback
