Min chock i duschen!
Första gången jag skulle duscha efter jag fått ut skitunge #1 var en upplevelse.
Barnmorskan vill att man ska snabbt upp på fötter efter att man fött barn, gärna då kissa och ta en dusch. Med darriga ben gav jag mig in i duschen. Barnmorskan visade att där fanns en pall som man kunde sätta sig på om det blev jobbigt.
Jag ställde mig i duschen och tänkte mig att jag skulle sätta mig och duscha, jag var såklart lite darrig fortfarande. Precis när jag skulle till att landa på stolen så kände jag att jag satte mig något, snabbt for jag upp för att titta på den vita plastpallen. INGET DÄR! Ok, jag gjorde ett nytt försöka, ÅTERIGEN så kändes det att jag satte mig på något, snabbt upp igen för att se att den vita plastpallen var tom.
Här förstod jag att nåt inte var riktigt som det skulle med pullan därnere. Efter mycket övervägande förde jag ner handen för att känna efter hur det egentligen stod till. Man känner gärna inte efter man fött barn, inte jag i alla fall. Jag ville inte känna hur krigszonen kändes. Jag visste att jag var sydd med flera stygn och hade ingen lust att veta hur min fina lilla pulla förvandlats till en världskarta.
Jag kände...... och fick en sån jävla CHOCK! Alltså... min pulla hade fått formen av vad jag tror kan liknas vid en ko-pulla. En riktigt stor, svullen JÄTTEPULLA. Det var alltså min egen pulla jag satte mig på och trodde att det var typ en tröja. MY GOD! I ren chock duschade jag av mig i 300 och kastade mig ur duschen. Det droppade lite blod på golvet som jag genast hukade mig ner för att torka upp. Då öppnade barnmorskan som kom med ett par nya trosor till mig.
"Men vad GÖÖR du??" undrar hon.
"Eeeeh, det kom lite blod på golvet." svarar jag lite ursäktande.
"MEEN DUUUUU ska INTE torka upp det lilla vän." utbrister den snälla barnmorskan.
Jag blev såklart tvungen att fråga om min pulla. Skulle den behålla den här formen nu resten av livet? Var den totalt kvaddad för resten av livet?
Hon skrattade gott min barnmorska, och hon lugnade mig och sa att snabbare än jag själv skulle hinna med skulle min pulla få en fin normal form igen. Hon hade helt rätt!
Barnmorskan vill att man ska snabbt upp på fötter efter att man fött barn, gärna då kissa och ta en dusch. Med darriga ben gav jag mig in i duschen. Barnmorskan visade att där fanns en pall som man kunde sätta sig på om det blev jobbigt.
Jag ställde mig i duschen och tänkte mig att jag skulle sätta mig och duscha, jag var såklart lite darrig fortfarande. Precis när jag skulle till att landa på stolen så kände jag att jag satte mig något, snabbt for jag upp för att titta på den vita plastpallen. INGET DÄR! Ok, jag gjorde ett nytt försöka, ÅTERIGEN så kändes det att jag satte mig på något, snabbt upp igen för att se att den vita plastpallen var tom.
Här förstod jag att nåt inte var riktigt som det skulle med pullan därnere. Efter mycket övervägande förde jag ner handen för att känna efter hur det egentligen stod till. Man känner gärna inte efter man fött barn, inte jag i alla fall. Jag ville inte känna hur krigszonen kändes. Jag visste att jag var sydd med flera stygn och hade ingen lust att veta hur min fina lilla pulla förvandlats till en världskarta.
Jag kände...... och fick en sån jävla CHOCK! Alltså... min pulla hade fått formen av vad jag tror kan liknas vid en ko-pulla. En riktigt stor, svullen JÄTTEPULLA. Det var alltså min egen pulla jag satte mig på och trodde att det var typ en tröja. MY GOD! I ren chock duschade jag av mig i 300 och kastade mig ur duschen. Det droppade lite blod på golvet som jag genast hukade mig ner för att torka upp. Då öppnade barnmorskan som kom med ett par nya trosor till mig.
"Men vad GÖÖR du??" undrar hon.
"Eeeeh, det kom lite blod på golvet." svarar jag lite ursäktande.
"MEEN DUUUUU ska INTE torka upp det lilla vän." utbrister den snälla barnmorskan.
Jag blev såklart tvungen att fråga om min pulla. Skulle den behålla den här formen nu resten av livet? Var den totalt kvaddad för resten av livet?
Hon skrattade gott min barnmorska, och hon lugnade mig och sa att snabbare än jag själv skulle hinna med skulle min pulla få en fin normal form igen. Hon hade helt rätt!
Kommentarer
Postat av: Sofia
Underbar blogg, har precis gått igenom nästan identisk förlossning m sugklocka o allt. Och ja, jag bajsade på mig .
Postat av: Bajsar man på förlossningen?
Sofia: TACK!!! Ja... jag har oxå bajsat med alla mina 3 barn! :D Inget man kommer undan... jo, vissa...o det kan tyckas nästan lyxigt!
Postat av: martina
haha...åh underbart. Jag kände samma när jag duchade av mig efter att pojken var född...det var gigantiskt stort där nere..och jaaaaa bajsa på sig under förlossningen gjorde jag oxå..underbar blogg denna kommer jag lätt att följa.
Trackback
