Ja... man bajsar på förlossningen!
Sagt av ett par vänner till mig när deras första son föddes!
Hon: Vad skönt att allt gick så himla bra, skönt oxå att vi bara hade en endaste barnmorska inne hos oss.
Han: Va?
Hon: Jamen, jag var ju så lugn och tog värkarna så bra att vi klarade oss med en barnmorska.
Han: Ja till själva förlossningen ja... men det behövdes 3 barnmorskor att lassa din skit!!
Hon: Vad skönt att allt gick så himla bra, skönt oxå att vi bara hade en endaste barnmorska inne hos oss.
Han: Va?
Hon: Jamen, jag var ju så lugn och tog värkarna så bra att vi klarade oss med en barnmorska.
Han: Ja till själva förlossningen ja... men det behövdes 3 barnmorskor att lassa din skit!!
36 kilo upp av en graviditet!
Det här med att gå upp i vikt under graviditeten då...
Jag har själv gått upp:
Skitunge #1: 25 kilo
Skitunge #2: 26 kilo
Skitunge #3: Efter rökstopp och graviditet 36 kilo
Det roliga i denna kråksång är att jag spytt inälvorna ur mig med samtliga, ändå klarar kroppen av att fläska på sig. Jag vet att det enligt naturens alla lagar är gjort så för att vi ska kunna skydda det lilla livet därinne. Dock så undrar jag hur det gick till?
Jag kan erkänna att jag kunde äta bäst med skitunge #3. Den sista månaden som gravid åt jag ungefär 5 äppelpajer med vaniljsås i veckan. 5!!!!! I VECKAN!!!! Kan tro att de sista sju kilona jag la på mig var vaniljsås och äppelpaj!!
Idag läser jag att Heidi Klum varit med på den årliga Victorias Secret`s showen. 6 veckor efter sin graviditet!! Vänta nu.... gick hon upp 4 kilo under sin graviditet eller har hon 17 personliga tränare? Min minsta fyller 1 år om 2 veckor och jag skulle hellre bli skjuten än att ställa upp på en sån show!
Hur mycket har du gått upp under dina graviditeter???
Jag har själv gått upp:
Skitunge #1: 25 kilo
Skitunge #2: 26 kilo
Skitunge #3: Efter rökstopp och graviditet 36 kilo
Det roliga i denna kråksång är att jag spytt inälvorna ur mig med samtliga, ändå klarar kroppen av att fläska på sig. Jag vet att det enligt naturens alla lagar är gjort så för att vi ska kunna skydda det lilla livet därinne. Dock så undrar jag hur det gick till?
Jag kan erkänna att jag kunde äta bäst med skitunge #3. Den sista månaden som gravid åt jag ungefär 5 äppelpajer med vaniljsås i veckan. 5!!!!! I VECKAN!!!! Kan tro att de sista sju kilona jag la på mig var vaniljsås och äppelpaj!!
Idag läser jag att Heidi Klum varit med på den årliga Victorias Secret`s showen. 6 veckor efter sin graviditet!! Vänta nu.... gick hon upp 4 kilo under sin graviditet eller har hon 17 personliga tränare? Min minsta fyller 1 år om 2 veckor och jag skulle hellre bli skjuten än att ställa upp på en sån show!
Hur mycket har du gått upp under dina graviditeter???
Mamma = Lipsill!
Att bli mamma är ju en väldig omställning. Inte bara kroppsligt utan även känslomässigt. Saker jag förr röck på axlarna åt blir plötsligt väldigt känsliga.
Här kommer några exempel:
* FILMER
Jag grät väl kanske nångång åt något sorgligt slut. Tittade lite förundrande på andra som grät floder. När jag fick barn exploderade detta totalt. Jag gråter åt ALLT i filmer. Om djur råkar illa ut, om någon vinner något, om någon får en löjligt sliskig replik. Jag kan nog inte ens rabbla allt jag gråter åt.... det är nästan löjligt!
* MUSIK
Gråta åt musik? Va? Näääää.... aldrig förr! NU? Ofta....åt fina texter, åt en fin och sorglig melodi.
* GLÄDJE
Jag tror ärligt talat inte att jag någonsin grät av glädje innan jag fick barn. Nu gråter jag nästan mer av glädje än av sorg. Åt att mitt lag vinner, åt att någon svarar rätt i en frågetävling, åt att en vän berättar något väldigt glädjande.
* HISTORIER
Berättelser ur verkliga livet kan få mig att böla direkt. Än värre om personen som berättar råkat ut för något!
* FINA HANDLINGAR
Om min man gör något fint. Om han skriver en lapp, köper något eller bara säger rätt saker så kan jag börja gråta direkt!!
* ORGASMER
Det här är något väldigt konstigt. Jag grät ALDRIG av en orgasm innan barnen. Idag händer det faktiskt ganska så ofta. Första gången det hände med min man höll han på att svimma. Han trodde han gjort illa mig eller sagt/gjort nåt hemskt som jag blev ledsen av. Jag förklarade att det bara kom.... från ingenstans..... precis som en orgasm så bara växte det fram och kom ut som gråt! Häftigt samtidigt som det är lite obehagligt, det går inte att låta bli!
En skaplig förändring sen man blev mamma!!
Sexig & Gravid???
Ja precis, kan man det? Vad tycker du??
Varför?
När jag fick mitt första barn så var det det största rent känslomässigt som hänt mig. När han kom ut var jag ömsom hysterisk, ömsom chockad, ömsom överväldigad. LYCKA!! Mina ben skakade och jag kunde inte förstå att den där varma blöta lilla lilla kroppen på min mage var min bebis som legat därinne i evigheters evigheter. Efter 4 dagar stod jag i duschen och bara grät. Brösten var gigantiska och värkte sönder mig, jag kände mig som en looser som undrade om jag nu ångrade att vi skaffat barn, ansvaret som mamma kändes överväldigande och som något jag underade om jag ens skulle klara av?!
Jag tänkte prata lite om det. En del får ingen lyckokänsla när barnet föds utan känner att dom är glada att dom klarade förlossningen och bara vill vara ifred. En del känner lycka för att efter någon dag hamna i en slags depression!
Det finns något som kallas baby blues, precis som dom skriver på sidan kan man tro att det är en skabbig jazzplatta det pratas om. Det är det inte, det är nåt riktigt jobbigt och jäkligt skrämmande för nyblivna mammor som förväntas älska det där rosa knytet med hela sin kropp, och inte gör det!
Vad är babyblues då?
* En slags depression som tillstöter när man fött barn, oftast som starkast ca 4 dagar efter förlossning.
* En del känner av sin baby blues i några dagar, en del i flera månader.
* 70-80 % av alla nybllivna mammor får någon slags baby blues.
* Några få utvecklar sin baby blues till postnatal depression, en deprimerad mamma som knappt klarar det vardagliga livet och ingorerar sitt barns behov och använder fysisk bestraffning.
* 1-3 av 1000 nyblivna mammor drabbas av postnatal psykos vilket är en mycket allvarlig åkomma då mamman kan lida av bl a hallucinationer samt vanföreställningar och stor risk för att skada sig själv eller sitt barn är överhängande. Dessa mammor behöver omedelbarn läkarvård.
* Anledningen till att man drabbas av baby blues är troligen att östrogen halten sjunker drastiskt 24-48 timmar efter att man fött barn.
* Har man under minst 2 veckor, varje dag känt sig nere och ledsen, att man har brist på energi och inte orkar, skuldtyng, värdelös och att man inte kan glädjas åt saker man i vanliga fall kan glädjas åt kan det vara tal om en depression.
Vad gör man åt saken?
Prata om saken med dina nära och kära, dina vänner, andra mammor. Man är absolut inte ensam om att känna som man gör!
Be om hjälp, pappan spelar en stor roll. Han kan hjälpa till vid matning, även på natten. Se till att du får vila. Få hjälp med hushållssysslorna.
Se till att få tid till dig själv, sov, ta ett varmt bad med tända ljus och läs en tidning, stoppa i öronproppar och sov en stund. Gå ut på en ensam promenad och andas in frisk luft!
Börja med små steg att se till att göra 1 sak per dag, bli inte arg om du inte klarar det.
Se till att ta dig ut en liten stund varje dag, frisk luft och dagsljus gör dig gott!
Jag tänkte prata lite om det. En del får ingen lyckokänsla när barnet föds utan känner att dom är glada att dom klarade förlossningen och bara vill vara ifred. En del känner lycka för att efter någon dag hamna i en slags depression!
Det finns något som kallas baby blues, precis som dom skriver på sidan kan man tro att det är en skabbig jazzplatta det pratas om. Det är det inte, det är nåt riktigt jobbigt och jäkligt skrämmande för nyblivna mammor som förväntas älska det där rosa knytet med hela sin kropp, och inte gör det!
Vad är babyblues då?
* En slags depression som tillstöter när man fött barn, oftast som starkast ca 4 dagar efter förlossning.
* En del känner av sin baby blues i några dagar, en del i flera månader.
* 70-80 % av alla nybllivna mammor får någon slags baby blues.
* Några få utvecklar sin baby blues till postnatal depression, en deprimerad mamma som knappt klarar det vardagliga livet och ingorerar sitt barns behov och använder fysisk bestraffning.
* 1-3 av 1000 nyblivna mammor drabbas av postnatal psykos vilket är en mycket allvarlig åkomma då mamman kan lida av bl a hallucinationer samt vanföreställningar och stor risk för att skada sig själv eller sitt barn är överhängande. Dessa mammor behöver omedelbarn läkarvård.
* Anledningen till att man drabbas av baby blues är troligen att östrogen halten sjunker drastiskt 24-48 timmar efter att man fött barn.
* Har man under minst 2 veckor, varje dag känt sig nere och ledsen, att man har brist på energi och inte orkar, skuldtyng, värdelös och att man inte kan glädjas åt saker man i vanliga fall kan glädjas åt kan det vara tal om en depression.
Vad gör man åt saken?
Prata om saken med dina nära och kära, dina vänner, andra mammor. Man är absolut inte ensam om att känna som man gör!
Be om hjälp, pappan spelar en stor roll. Han kan hjälpa till vid matning, även på natten. Se till att du får vila. Få hjälp med hushållssysslorna.
Se till att få tid till dig själv, sov, ta ett varmt bad med tända ljus och läs en tidning, stoppa i öronproppar och sov en stund. Gå ut på en ensam promenad och andas in frisk luft!
Börja med små steg att se till att göra 1 sak per dag, bli inte arg om du inte klarar det.
Se till att ta dig ut en liten stund varje dag, frisk luft och dagsljus gör dig gott!
CRAVINGS!
CRAVINGS!
Innan jag blev gravid tänkte jag att min mamma fasen inte kan ha vart klok i huvudet. Hon berättade att när hon väntade mig så åt hon sand. Pappa fick åka till stranden och hämta en hel hink med sand som han tvättade åt henne. Sen blötte hon fingret och stoppade i hinken och sög på sitt finger. Sanden gnuggade hon sanden mot gommen och svalde. Hon njöt i fulla drag. Innan hon lyckades övertala pappa att hämta sanden åt henne så slickade hon på sina träskor och hoppades att det skulle lossna lite knastrig sand från dom.
Verkar inte det helt absurt? Helt sjukt ju.
När jag själv blev gravid så förstod jag vad hon menade, här är lite utav mina cravings:
* LÄKEROL GIANTS SALTLAKRITS!
* RAMLÖSA PÄRON-CITRONMELISS
* BONAQUA PÄRON
* STIMOROL TUGGUMMI
* GRÖNA OLIVER
Helt normala cravings. Det var typ det enda jag fick i mig oxå! :)
Jag har kikat runt lite och hittat dessa cravings:
* GARAGEDOFT
* GUMMIDOFT
* KÄLLARDOFT
* TUGGA ISBITAR
* DRICKA VATTEN UR EN ROSTFRI BÄGARE
* SOCKERKAKS-SMET
* SMULADE BRÄNDA TÄNDSTICKOR
Herregud...stackars våra karlar! :)
Innan jag blev gravid tänkte jag att min mamma fasen inte kan ha vart klok i huvudet. Hon berättade att när hon väntade mig så åt hon sand. Pappa fick åka till stranden och hämta en hel hink med sand som han tvättade åt henne. Sen blötte hon fingret och stoppade i hinken och sög på sitt finger. Sanden gnuggade hon sanden mot gommen och svalde. Hon njöt i fulla drag. Innan hon lyckades övertala pappa att hämta sanden åt henne så slickade hon på sina träskor och hoppades att det skulle lossna lite knastrig sand från dom.
Verkar inte det helt absurt? Helt sjukt ju.
När jag själv blev gravid så förstod jag vad hon menade, här är lite utav mina cravings:
* LÄKEROL GIANTS SALTLAKRITS!
* RAMLÖSA PÄRON-CITRONMELISS
* BONAQUA PÄRON
* STIMOROL TUGGUMMI
* GRÖNA OLIVER
Helt normala cravings. Det var typ det enda jag fick i mig oxå! :)
Jag har kikat runt lite och hittat dessa cravings:
* GARAGEDOFT
* GUMMIDOFT
* KÄLLARDOFT
* TUGGA ISBITAR
* DRICKA VATTEN UR EN ROSTFRI BÄGARE
* SOCKERKAKS-SMET
* SMULADE BRÄNDA TÄNDSTICKOR
Herregud...stackars våra karlar! :)
Hemorrojder.....
....smaka på ordet?! H-E-M-O-R-R-O-J-D-E-R.
Jag undrar varför ett sånt vidrigt påfund som hemorrojder skulle få ett sånt vidrigt namn? Hade det inte kunnat heta LEJJOR, eller varför inte ICHI? Nåt mjukare och lite finare.... ? Jag väljer att i detta inlägg kalla dom hemmisar, inte för att det ger själva begreppet rättvisa men jag tycker hemorrojder e jobbigt att skriva.
Efter skitunge #1 så fick jag just hemmisar. Jag hade aldrig tidigare haft det varför jag var totalt chockerad när dessa djävulens påhitt landade i mitt skithål!
Anledningen till att man får hemmisar är många. I mitt fall berodde det på graviditet och trycket under förlossningen. När jag fär tredje dagen i rad vandrade i BB:s lokaler och såg ut so jag skitit på mig och hade ryggskott samtidigt kom en sköterska fram till mig och undrade om jag fortfarande hade så ont i slidan efter förlossningen?
Mitt svar blev: "Jag vet inte? Jag har ont i nedre regionerna och har ingen aning om det är ärslet eller pullan som värker?"
Sköterskan ville genast kolla till mitt underrede för att se vad som egentligen stod på?
"Titta hääääääär" säger sköterskan samtidigt som hon tar fram en liten handspelgel. "Ser du?" säger hon och vinklar spegeln så att jag ska kunna se vad som skett därnere i underredet. "Du har ju fått hemorrojdeeeeeer" säger hon precis som hon hittat en 300 år gammal skatt på havets botten!
Jag svimmade nästan där på britsen. Dels av synen och dels av att hon verkligen tog fram en handspegel för att visa mig mitt eget sargade skithål! Det vill man inte efter man fött barn, dels så är man rädd för vad som väntar en... hur förstört ÄR allt därnere, dels så är i alla fall itne jag så intresserad av att titta på mitt eget bajshål..helst inte när det tittade ut små små vinröda kånkelbär som värkte som helvetet själv!
Jag fick bra medicin av sköterskan som skulle smörjas på och så fick man såna fina suppar som skulle stickas in oxå! Sen fick jag en sittring, det var inte riktigt lika kul. Jag hade med mig den till matsalen när vi skulle sitta och äta mat.....
Jag blev bra igen men har fått skiten varje gång jag fött barn. Det gör GAAAALET ont och man vill sitta i ett varmt bad och badda rumpen mest hela dagarna när det är som värst. HUUUUU, ytterligare en liten liten baksida man kanske inte alltid blivit så informerad om!
Jag undrar varför ett sånt vidrigt påfund som hemorrojder skulle få ett sånt vidrigt namn? Hade det inte kunnat heta LEJJOR, eller varför inte ICHI? Nåt mjukare och lite finare.... ? Jag väljer att i detta inlägg kalla dom hemmisar, inte för att det ger själva begreppet rättvisa men jag tycker hemorrojder e jobbigt att skriva.
Efter skitunge #1 så fick jag just hemmisar. Jag hade aldrig tidigare haft det varför jag var totalt chockerad när dessa djävulens påhitt landade i mitt skithål!
Anledningen till att man får hemmisar är många. I mitt fall berodde det på graviditet och trycket under förlossningen. När jag fär tredje dagen i rad vandrade i BB:s lokaler och såg ut so jag skitit på mig och hade ryggskott samtidigt kom en sköterska fram till mig och undrade om jag fortfarande hade så ont i slidan efter förlossningen?
Mitt svar blev: "Jag vet inte? Jag har ont i nedre regionerna och har ingen aning om det är ärslet eller pullan som värker?"
Sköterskan ville genast kolla till mitt underrede för att se vad som egentligen stod på?
"Titta hääääääär" säger sköterskan samtidigt som hon tar fram en liten handspelgel. "Ser du?" säger hon och vinklar spegeln så att jag ska kunna se vad som skett därnere i underredet. "Du har ju fått hemorrojdeeeeeer" säger hon precis som hon hittat en 300 år gammal skatt på havets botten!
Jag svimmade nästan där på britsen. Dels av synen och dels av att hon verkligen tog fram en handspegel för att visa mig mitt eget sargade skithål! Det vill man inte efter man fött barn, dels så är man rädd för vad som väntar en... hur förstört ÄR allt därnere, dels så är i alla fall itne jag så intresserad av att titta på mitt eget bajshål..helst inte när det tittade ut små små vinröda kånkelbär som värkte som helvetet själv!
Jag fick bra medicin av sköterskan som skulle smörjas på och så fick man såna fina suppar som skulle stickas in oxå! Sen fick jag en sittring, det var inte riktigt lika kul. Jag hade med mig den till matsalen när vi skulle sitta och äta mat.....
Jag blev bra igen men har fått skiten varje gång jag fött barn. Det gör GAAAALET ont och man vill sitta i ett varmt bad och badda rumpen mest hela dagarna när det är som värst. HUUUUU, ytterligare en liten liten baksida man kanske inte alltid blivit så informerad om!
MISSFALL
OJOJ...nu har man vart frånvarande länge, min bebis har varit sjuk och all min tid har gått åt att ta hand om honom. Så är det med det...
Idag läser jag en artikel i Expressen som Calle Schulman skrivit. Jag känner med honom och vet EXAKT vad han pratar om!
Det handlar om missfall. Det handlar om det vidriga som faktiskt händer många utav oss som "tror" att de ska bli föräldrar. Det har hänt oss, det har hänt mina vänner, det har hänt mina släktingar.
Jag har själv fått 4 missfall i mitt liv. Jag har haft 2 utomkvedshavandeskap i mitt liv. Det har vart ett helvete rakt igenom och något som är fruktansvärt att gå igenom.
Calle pratar om att man rekommenderas att inte berätta för hela världen om sin graviditet förrän man gått dessa känsliga 12 veckor av sin graviditet. Jag håller med honom i varje ord han skriver i artikeln.
Jag har aldrig väntat och är överlycklig över det. Jag har alltså inte behövt berätta 2 historier när jag berättat om mitt missfall. Jag har gjort så som jag tror att man mår bäst av. ÖVERLYCKLIG av graviditeten och med lycka berättat det, sedan OMÄNSKLIGT LEDSEN över mitt missfall och gråtande berättat det.
Vi har aldrig behövt tiga oss igenom mina missfall, vi har fått stöttning från nära och kära som följt oss hela vägen från start och oxå dom fått dela både lycka osh sorg med oss. Den förståelsen jag fått har hjälpt mig mycket i min egen sorg. Tänk om vi gått gå igenom allt i tystnad och fått dölja det vi genomgår... NÄÄ, jag förespråkar att berätta! För hela världen...vad som än händer.
Jag beklagar alla missfall i heöa världen, det är en oerhörd sorg och det ger en massa frågetecken som man aldrig får svar på. Min egen tröst har alltid varit att det inte var meningen den här gången, det här fostret skulle inte få komma till världen. Jag har gråtit floder, släppt ut det och varit arg på världen. Dock så släppte jag aldrig hoppet... och till slut kom han till oss.... vår bebis!
Idag läser jag en artikel i Expressen som Calle Schulman skrivit. Jag känner med honom och vet EXAKT vad han pratar om!
Det handlar om missfall. Det handlar om det vidriga som faktiskt händer många utav oss som "tror" att de ska bli föräldrar. Det har hänt oss, det har hänt mina vänner, det har hänt mina släktingar.
Jag har själv fått 4 missfall i mitt liv. Jag har haft 2 utomkvedshavandeskap i mitt liv. Det har vart ett helvete rakt igenom och något som är fruktansvärt att gå igenom.
Calle pratar om att man rekommenderas att inte berätta för hela världen om sin graviditet förrän man gått dessa känsliga 12 veckor av sin graviditet. Jag håller med honom i varje ord han skriver i artikeln.
Jag har aldrig väntat och är överlycklig över det. Jag har alltså inte behövt berätta 2 historier när jag berättat om mitt missfall. Jag har gjort så som jag tror att man mår bäst av. ÖVERLYCKLIG av graviditeten och med lycka berättat det, sedan OMÄNSKLIGT LEDSEN över mitt missfall och gråtande berättat det.
Vi har aldrig behövt tiga oss igenom mina missfall, vi har fått stöttning från nära och kära som följt oss hela vägen från start och oxå dom fått dela både lycka osh sorg med oss. Den förståelsen jag fått har hjälpt mig mycket i min egen sorg. Tänk om vi gått gå igenom allt i tystnad och fått dölja det vi genomgår... NÄÄ, jag förespråkar att berätta! För hela världen...vad som än händer.
Jag beklagar alla missfall i heöa världen, det är en oerhörd sorg och det ger en massa frågetecken som man aldrig får svar på. Min egen tröst har alltid varit att det inte var meningen den här gången, det här fostret skulle inte få komma till världen. Jag har gråtit floder, släppt ut det och varit arg på världen. Dock så släppte jag aldrig hoppet... och till slut kom han till oss.... vår bebis!
