Bajsar man på förlossningen?

I början, innan man visste om man var gravid eller inte måste vara spekulationernas tid. Eller kanske galningarnas tid, när man beter sig så befängt och oförnuftigt så man nästan börjar tvivla på sig själv.
Det är då man lever i den där sköna/hemska/spännande/hoppfulla ovissheten.

Aldrig någonsin har man analyserat....
* Varje knip i livmodern...stack det inte till i livmodern nu eller drog det inte i den?
* Öm/inte öm i brösten...är dom inte lite ådriga oxå? Och svullna..kolla så bigga dom blivit!
* Ögonen, jo dom ser nog lite konstiga ut va?
* Flytningarna, skulle dom vara vita eller genomskinliga? Skulle det vara mycket eller lite, torka pulla torka pulla!
* Ooops, där mådde jag nog lite illa va?

När vi jobbade på skitunge #3 så var jag graviditetstesternas gudinna. Jag skulle ha stått med i Guinnes rekordbok om det funnits någon sån gren. Clearblue skrattade hela vägen till banken 1,5 året innan skitunge #3 blev till. Jag köpte 10 pack, jag köpte olika sorter, jag var stammis på apotekets intim hylla. Jag knarkade graviditetstester. Hade jag inga hemma hade jag abstinens. Då klickade jag in mig och köpte ett 10 pack på nätet snabbare än jag hann bli kissnödig, min sil var när sen paketet med alla 10 tester damp ner i brevlådan. Jag kunde sätta mig på toa och kissa fast jag hade 8 dagar kvar till mensdax...IFALL det kanske redan syntes. Helt sjukt och helt oförnuftigt.. jag vet.

Det galnaste av allt var vad min man fick utstå. Han blev väckt kl 4 på morgnarna, för då hade psycot varit och kissat på sticken serru och kunde då ana ett litet litet streck. Eller var det bara det alldeles för trötta och alldeles för oförnuftiga ögat som spelade mig ett spratt. Jag behövde en second opinion och det fick bli min man. 
"Godmorgon hjärtat" viskade jag. "Jag har kissat på stickan och behöver ha en second opinion från dig, jag tror att vi kanske ska bli föräldrar" viskade jag vidare. "Mmmm, ok" svarade han som den goda man han är. Och så tittade vi i alla vinklar, alla sken av lampan och med alla ögon vi har. KANSKE var där ett streck, eller?? Lyser själva testrännan så det ser ut som ett streck?

Ja ni hör ju! Varför inte bara vänta??? VAFAN, det är 1 vecka kvar till mens, vänta IDIOT! Ja, den rösten hörde jag många gånger om, men aldrig någonsin lyssnade jag på den där tråkiga realistiska rösten. Jag ville knarka vidare, jag ville leva i testernas och spännigens värld. Jag ville kissa på stickor så det bara sprutade om det och så ville jag sitta och stirra in i testet tills ögonen blödde!

Grejen är att när det väl var så, att skitunge #3 hade bosatt sig därinne så var det ingen tvekan om det. Testet sken som lamporna på Reeperbahn och strecket var lika blått som mina vita trosor i ett solarium. Ingen tvekan...det hade räckt med 1 test! 1 endaste jävla test... men jag ville knarka! 

    

Nu måste jag dela med er av en sak som tär litegrand.

Jo..hmm... jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp det här. Men, min mens är sen.

JAG HAR PANIIIIIIIIIIK!!

Jag kan nästan inte tänka på annat och jag går och torkar pullan stup i kvarten. Ni vet torkar, när man nästan trycker upp hela jäkla pappret i smulan. Ja i tron om att "Nu kom mensen". Men det är bara flytningar... jävla flytningar som tänder mitt hopp! Jävla skitflytningar! VAD EXAKT är dom bra för? Jaaajaaaa, jag vet... håller rent pullan. Men ändå, just nu känns det bara som ett hån som stirrar på mig när jag kastar ner trosorna på toaletten. Ett kladdigt jävla hån!

Alltså, jag bara FÅR inte vara gravid! Jag har 3 ungar nu, det räcker...it´s enough! Jag har röven full med dessa 3. Det går inte, hör ni det, det GÅÅÅR INTE! Och med tanken på aktiviteten i sänghalmen så vore det väl nästan taskigt att jag skulle bli gravid när vi har sex en gång varannan vecka kanske. Ok, liiite oftare blir det faktiskt ibland men just den här gången har det varit tjockt i sängen, i våra hjärnor och våra trötta kroppar har behövt vila.

Snälla snälla mensgud, om det nu finns nån sådan?! Ser du bara till att det inte blivit en böna därinne nu. Jag kommer inte palla ta bort det, o jag kommer inte palla att vara gravid och få ett barn till. Förstår du matemetiken där, det går alltså inte att vara gravid nu! CAPICE?!

Vi har skyddat oss, men just den här gången vet jag inte riktigt hur det gick till, men nåt belv fel... nää, jag måste gå o torka pullan och kika ner i min trosa igen!

ILLAMÅENDE!

Den här bloggen kommer att kantas en del av illamående. När jag tänker graviditet så tänker jag illamående. SÅ var det för mig. Jag mådde inte illa som de flesta gör utan jag mådde illa jämt, hela tiden, alltid!

Skitunge #1: Mådde illa ock kräktes till v. 13, inte dagligen dock.

Skitunge #2: Mådde illa och kräktes 24/7 till v. 22. Jag kunde inte behålla nånting, en dag räknade jag hur många gånger jag kräktes. Jag räknade det till 22 ggr! I v. 12 blev jag inlagd på kvinnokliniken pga uttorkning.

Skitunge #3: Mådde illa och kräktes till v. 14. Kräktes ungefär 3 ggr per dag.

Med samtliga barn mådde jag illa hela graviditeten ut.

Illamående är nåt helt ÖVERFÖRJÄVLIGT! Det känns på riktigt som att man lever i en magsjuka som varar varje dag, varje timme, varje sekund i flera månader! Ni vet när det liksom rinner saliv mer eller mindre hela tiden och man är spysugen titt som tätt.

Med skitunge #3, som jag minns tydligast då eftersom det är dryga året sen jag var gravid., hade jag vissa dagar då jag inte kunde öppna munnen för att prata, ringde telefonen fick jag skita i och svara. Jag minns att mamma som vikarierade för mig på jobbet ringde och behövde veta lite grejer, jag la bara på. Öppnade jag munnen för mycket så kräktes jag rakt ut.

Jag kräktes så mycket under mina graviditeter så jag kissade på mig nästan varje gång jag kräktes. Trycket blev så stort när man kräktes så ögonen buktade ut en halvmeter och det inte längre fanns något mer att kräkas. Där satt jag naken, ihopkrupen över toastolen och pisset bara rann mellan mina ben. Min man, som var en hjälte under den här tiden, klappade mig på ryggen, höll mitt hår och tröstade mig när jag grät floder. Han torkade upp mitt kiss, han torkade upp mina spyor och bäddade ner mig med ett glas isvatten.

Det fanns vissa gånger då han asflabbade åt mig. Det var när man drog av en sån brakskit så det ekade i hela toaletten medan man kräktes. Ja, som ni förstår är det svårt att hålla tillbaka sånt pga det här trycket jag just berättade om. Ilband kunde jag dra av flera på raken och då blev det skrattfest på toaletten, t.o.m jag skrattade med spyan hängande från mungiporna...o så kissade jag vidare....

Det är tur man har försigkomna läsare, det FINNS ju redan annat än gummisnodd att använda vid en graviditet!! Det måste ha varit jag som inte hade tillräckligt med hjärnceller under tiden jag var gravid..jag hade heller ingen ork att leta men det finns ju 2 jäkligt bra grejer hörrni!



Den hittar du här!






Flexibelt hittar du här!

TACK MARIA för tipset! 

Det här med bröst är väl ett "hett" tema när man är gravid och har fött barn. Dock så tyckte jag själv att det var rätt dålig info angående vissa saker kring det här med brösten när JAG var gravid.

Här kommer mina upplevelser:

1) SVARTBRUNA BRÖSTVÅRTOR
Ingen sa till mig att jag skulle få nästan svarta bröstvårtor under tiden jag var gravid. Och ju längre in i graviditeten man kom dest svartare färg fick dom. SNYGGT? Näääää, skitfult faktiskt. Liknade ju mer ett par svarta knappar man klistrat på sina bröst. Ok, då var mina knappar gigantiska a la 80 talet, jag menar vårtgården liknades ju vid en handboll. SNYGGT? Näää inte det heller faktiskt...
Fakta: Under graviditeten bildar moderkakan ökande mängder av hormonerna östrogen och progesteron som påverkar brösten. Detta gör att vårtgårdarna blir större, grövre och kraftigare pigmenterade. (Info hämtad från minbebis)

2) ÅDRIGA BRÖST
Försöker jag förklara det fint så ser det ut som att Nilen löper genom mina bröst på ett sånt där blåaktigt sätt som  en flod gör. Förklarar jag det som det var så ser det ut som direkt hämtat från en alien film där ådrorna liksom kokar uppepå huden, och så toppen på isberget är den där kolsvarta saken. Ett par ådriga mastodontbollar kan vara en schysst grej i skräckisar kanske? SNYGGT? Nej inte det heller....

3) KÄNSLIGA BRÖST
Jaaaa.... hääärligt! Jag fick extra känsliga bröstvårtor när jag var gravid. Jag älskade stimulansen på dom då... Det var en riktig sexhöjare. Fakta: Scumdoctor (lite rolig översättning om jag får säga det själv)

4) MASTODONT PATTAR
Innan mina gaviditeter hade jag en stor A kupa. Idag har jag D kupa, men jag har inte gjort något ingrepp. Ok, jag ska rätta till det där litegrand. Jag har en D kupa som fylls av den lite tröttare sortens fläskpattar. OK? Så boobjob, helt ok. Men vi behöver samla lite stålars först.... och så vill jag gå ner några kilo till oxå. Alltså, när min nuvarande man satt här nere i soffan och jag kom ner efter en dusch i femte månaden höll han på att ramla ur soffan! "HERREGUUUUUD, vad har hänt med dina bröst?" Eftersom han inte hade några barn sedan innan fick jag lugnt förklara för en dreglande äkta man att det blir såhär när man är gravid! Men höjdpukten i sorlek får man ju den fjärde dagen efter förslossningen. Jag kommer att återkomma till det en annan dag.
Men, jag har alltså 3 storlekar större bröst mot vad jag hade innan alla mina graviditeter. Bara sådär... sen att jag inte rä så nöjd med dom är en annan femma och ett annat inlägg! :)

Första gången jag skulle duscha efter jag fått ut skitunge #1 var en upplevelse.

Barnmorskan vill att man ska snabbt upp på fötter efter att man fött barn, gärna då kissa och ta en dusch. Med darriga ben gav jag mig in i duschen. Barnmorskan visade att där fanns en pall som man kunde sätta sig på om det blev jobbigt.

Jag ställde mig i duschen och tänkte mig att jag skulle sätta mig och duscha, jag var såklart lite darrig fortfarande. Precis när jag skulle till att landa på stolen så kände jag att jag satte mig något, snabbt for jag upp för att titta på den vita plastpallen. INGET DÄR! Ok, jag gjorde ett nytt försöka, ÅTERIGEN så kändes det att jag satte mig på något, snabbt upp igen för att se att den vita plastpallen var tom.

Här förstod jag att nåt inte var riktigt som det skulle med pullan därnere. Efter mycket övervägande förde jag ner handen för att känna efter hur det egentligen stod till. Man känner gärna inte efter man fött barn, inte jag i alla fall. Jag ville inte känna hur krigszonen kändes. Jag visste att jag var sydd med flera stygn och hade ingen lust att veta hur min fina lilla pulla förvandlats till en världskarta.

Jag kände...... och fick en sån jävla CHOCK! Alltså... min pulla hade fått formen av vad jag tror kan liknas vid en ko-pulla. En riktigt stor, svullen JÄTTEPULLA. Det var alltså min egen pulla jag satte mig på och trodde att det var typ en tröja. MY GOD! I ren chock duschade jag av mig i 300 och kastade mig ur duschen. Det droppade lite blod på golvet som jag genast hukade mig ner för att torka upp. Då öppnade barnmorskan som kom med ett par nya trosor till mig.

"Men vad GÖÖR du??" undrar hon.
"Eeeeh, det kom lite blod på golvet." svarar jag lite ursäktande.
"MEEN DUUUUU ska INTE torka upp det lilla vän." utbrister den snälla barnmorskan.

Jag blev såklart tvungen att fråga om min pulla. Skulle den behålla den här formen nu resten av livet? Var den totalt kvaddad för resten av livet?

Hon skrattade gott min barnmorska, och hon lugnade mig och sa att snabbare än jag själv skulle hinna med skulle min pulla få en fin normal form igen. Hon hade helt rätt!

Under min första förlossning så fick jag nåt som så fint heter värksvaghet. Antagligen pga av de trötta mödrarna! Ja alltså, utröttad moder och en uttröttad livmoder! Jag var helt slut efter 14 timmars stenhårt jobb med skitunge #1 som inte ville rotera som han skulle.

Kl: 07 på morgonen glider barnmorskan URGESSA in. Han är från Etiopien. Han är i SÄRKLASS den bästa barnmorskan jag någonsin haft. HELT FUCKING AMAZING! Han kom in och så sa han: "Är det jobbigt att föda barn?" med ett stort vitt leende. "Jaaaa" stönade jag men fick ett leende på läpparna oxå! Han tog sina långa fingrar och så kände han på skitunge #1:s huvud och sa "Men han kan inte komma uuuuut, han sitter sneeeett". Ok, nästa steg blev att försöka få skitungen att rotera och jag ta mina sista krafter att pressa ut honom. Urgessa flanerade i bakgrunden hela tiden. Nynnade visslade och betedde sig som det här var vilken grej i världen som helst. Det gav mig ett lugn som jag inte hade haft annars.

Kl 10 gav jag dock upp. Då kändes det som jag skulle gå sönder i hela kroppen och skreeeeek efter hjälp! Skitunge #1 hade skitit ner hela fostervattnet med mekonium. Svart skit.... så han mådde inte prima därinne. Jag fick hjälp. JÄVLIGT BRA HJÄLP!! Sugklocka!!! 3 drag, riktigt kraftiga drag, jag fick hålla i mig i sängen när läkaren drog i klockan. Men, vilket bra skit!! Ut kom han.... och lite sug här och där så kom han och fick ligga hos mig. Alldeles full med svart skit. Jag och Urgessa var skitglada. O så pappan oxå då.... Jag skakade av adrenalin och av den upplevelsen jag just fått vart med om!!

WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOW!! Vilken jädra grej det är det där med att föda barn.... wihooo! Killar, släng er i väggen för ni har ingen aaaning om hur häftigt detta är! :)

 

Läste en artikel på familjeliv. Den artikeln handlar om att föda barn utan rädsla. Det står att oftast så är själva smärtan inte det som gör att det är jobbigt utan att man känner sig ensam har ångest och är rädd. Hon tror vidare att hanteringen av rädslan ska få en att föda barn utan smärta!

OK, jag ger henne lite av det hon skriver, helt klart. Jag tror att man själv har en stor del i sin förlossning, mycket handlar nog om inställning. Jag tror att man ska vara så jäkla skiträdd när man förbereder sig för att föda barn. JUST för att man ska förvänta sig det värsta.... när man gör det blir oftast upplevelsen så mycket bättre! Dock så tror jag på andra saker i sin förberedelse. Andning, att kunna hantera jobbiga situationer m.m. Funkar inget så finns ju alltid GUDAGÅVAN epidural!

Det var en person som hade kommenterat artikeln.... rätt roligt skrivet!



 

Det är inte bara magen, ärslet, brösten, m.m. m.m på kroppen som svullnar när man är gravid. Läpparna tar en form man inte sett förut. En sån plutmun man kanske ibland drömmer om...en mun med sånt där sexigt plut som man försöker få till på bild när man dragit lite för många glas vin.

Den munnen här på bilden fick jag när det var typ 1,5 månad kvar till förlossning.

Svullnaden i läpparna kom mer eller mindre ganska snabbt in i graviditeten för att explodera ut i full blom runt 1 månad innan dax för förlossning... Inte hade man direkt nån nytta av dom heller.

När man blir gravid blir man som moder Theresa.

Eller JAG blev det. Jag hade svårt att snacka snusk med mina väninnor, jag ville inte tänka tankar i dom banorna. Jag blev en människa med ett större hjärta, en sårbar människa som kanske var lite rädd att tänka hemska tankar. Nu hade man ju ett litet liv i magen, i min kropp, och i den skulle inte tankar som kunde "störa" finnas.
Det konstiga i kråksången är att jag blev som en brunstig amazonas kvinna när det kom till sex. Jag ville ha sex igår, idag, imorgon, på förmiddagen, på eftermiddagen, på tvären, på längden, hela tiden. Min kropp mådde som bäst under tiden jag hade sex. Jag, med illamåendet från helvetet kunde ju knappt fungera i det normala livet förutom när jag hade sex. Då var det som bortfluget....

Min man undrade nog vad som hände?

"Hur fungerar den här spyflugan egentligen?"

Ena sekunden står hon på knä vid toaletten och spyr ut sina inälvor, den andra sekunden ligger hon som en porrdrottning och vill ha mer!

PRECIS hörrni, precis så mystisk och totalt schizofren kan man bli som gravid!