Jobbig gravid!
Längesen jag var in.... det är ju lite att stå i när det kommer till jul och nyår. Jag repar mig dock och ska återkomma till bloggen här och fylla den med lite smaskiga förlossningeshistorier, lite sanningar och framförallt glädje till oss mammor som får utstå både de ena och det andra!!
Hörni....
.... jag har tänkt på en sak! Jag kan ha fel men detta är min personliga åsikt. En del gravida mammor blir så.. hur ska jag säga det... uppslukade. Ja, att man inte har nåt annat på hjärnan än graviditeten, javisst... det är klart att det är så. Bebisen ligger ju i en så det är svårt att liksom INTE tänka på det. Men det här med att träffa vissa gravida kvinnor som liksom inte pratar om nåt annat.
Lite exempel:
* Man kommer in på vädret!
Tokig-gravid= Jaa... det är så jobbigt med det här vädret nu när man är gravid, får inte på mig kläder och bla bla!
Jamen för helvete... är det den mest uttjatade meningen sen Uppsala brann?
* Man pratar om det mysiga fiket man sitter på.
Tokig-gravid= Jaaa visst är det. Sen jag blev gravid har jag varit här hela tiden, dom har så bra utbud för oss gravida.
Que? Utbud för oss gravida? Vadå? Äter ni inte vanlig mat som vi icke-gravida?
* Planerar fest
Tokig-gravid= Jaaa, men jag kommer ju inte dricka där eftersom jag är gravid så för mig blir det ju lugnt!
No shit?? Å jag som trodde att du levde som på den glada flower power tiden och söp dig dyngrak ändå!
* Shopping
Tokig-gravid= Neee, ingen idé att handla kläder nu när man bara växer!
Jaha... du säger det din lilla flodko! :)
Ja men ni hajjar va? Det finns gånger då jag själv varit sådär patetiskt jobbig men oxå gånger när jag verkligen velat prata som en icke-gravid. Pratat om vanliga saker utan att nån jävel snackar om min graviditet hela tiden. Det är sant! Nu när jag träffar kvinnor som är gravida och som beter sig som dom lever i en bubbla där inget annat får plats kan göra mig lite less och trött. Det är inte så kul med såna människor.... faktiskt inte. Hon är ju sådär i 9 långa månader dessutom... huuu! SORRY..men jag diggar när man har en sån cool distans till sin graviditet, man är en kompis (en rolig kompis) fast man är gravid. Man låter andra börja prata om graviditeten istället för en själv hela tiden. Man kanske rent av är trött på den så att få prata om nåt annat stärker en lite och ger en egen distans till det.
Vad tycker ni???
Hörrni!!
GOTT NYTT ÅR!!!
Konstig kisse...
Det här är väl ett märkligt fenomen.... när katter söker sig till sin gravida matte. Vår katt låg alltid vid mig när jag var gravid, dock aldrig på magen men däremot bredvid och gärna såhär som på bilden. Jag ligger och fetslaggar med katten nedanför, ni skymtar även skitunge #2:s fötter till höger.
Jag har hört så fantastiska historier om husdjur som beter sig märkligt när matte är gravid och får bebis, har ni hört såna??
Katten ligger fortfarande såhär och sover och han väger typ 10 kilo så det är som att ha en till bebis i sängen! SNARK!
FÖRLOSSNINGSHISTORIA #3
Jag hade under hela graviditeten mått bra, sånär som på illamående de första 3 månaderna. Kände aldrig av sammandragningar eller förvärkar, så mot slutet började jag oroa mig för att jag inte skulle känna när det hela startade.
Hade BF den 13/11 och gick på den sista kontrollen hos MVC den 10/11. Hade lite högre blodtryck än önskat så barnmorskan bad mig att komma tillbaka den 12/11 för att lämna urinprov samt ta nytt blodtryck.
Berättade även för BM om mina tankar kring förvärkar resp. riktiga värkar. Och hon sa att jag, utan tvekan, skulle känna när det hela började. Avsaknaden utav förvärkar förklarade hon genom att alla är olika, men också att jag möjligtvis hade hög smärttröskel. Hennes svar lugnade mig något iallafall.
Hursom helst så kunde pojkvännen inte köra mig till MVC på torsdagen, så jag fick fjäska lite för min mor som så lämpligt jobbade kring stockholm och därför sov hemma hos oss onsdag samt torsdag natt. Hon körde mig dit på morgonen, sedan lämnade hon av mig i Uppsala där jag fick ta bussen hem igen.
Alla prover var för övrigt bra och ny tid bokades in hos MVC veckan efter, för bebis verkade ju trivas hyggligt inne i magen och visade inte alls tecken på att vilja komma ut.
Väl hemma var allt lugnt som vanligt, inga känningar alls. Pojkvännen ringde och berättade att kompisen föreslagit bio+resturang senare på kvällen, självklart tyckte jag, bäst att passa på medans man kan.
Sagt o gjort, vi kollade på bio och åt på resturang. Kring 22.00-23.00 var vi hemma igen. Sa godnatt o gick o lade oss. Han väl knappt somna innan jag började få något som liknade mensvärk. Klockan var då ungefär 00.30. Sa till killen att nu är det nog på G. I början gjorde det inte så ont, men smärtan blev värre o värre.
Minndes ju dock allt man läst & hört att ''första barnet kan ta flera daagar!'', så jag tänkte att jag står ut ett tag innan jag ringer till förlossningen.
Klarade det en timme, så vid 01.30 ringde jag och bad om att få komma in.
''-Är du förstföderska??''
''-Jaa, jo det är jag..''
''-Men då tar det MINST 10-12 timmar till. Ring tillbaka senare''
Sedan minns jag att hon började förklara mer detaljerat om när jag skulle ringa tillbaka, då värkarna var si o så långa o med det mellanrummet.. Men just när hon informerade om det kände jag att ''Shit nu spyr jag..!''
Tantan vägrade sluta prata och jag försökte verkligen hålla tillbaka allt som gick. Önskade dessutom för allt i världen att hon bara skulle prata klart o lägga på... Tillslut gick det dock inte att hålla tillbaka längre så jag skyndade mig in i badrummet och satt på knä vi toaletten sista minuten utav samtalet..
Fick, förutom middagen, ur mig ''Mm..'' , ''Aaa..'' mellan hulkningarna som svar på hennes info.. Tror dock att jag lyckades spy lagom tyst för en gång skull för hon verkade inte ana någonting.. Minns bara att hon avslutade det hela nått i stil med ''.... så.. Klarad du dig nu då??''. Jag svarade ja, fast helst av allt hade jag nog velat vara halvvägs in till sjukhuset vid den tidpunkten.
Tänkte att jag måste försöka vila (för sova går då inte med den smärtan!) ett tag, hann lägga mig på sängen innan jag kastade mig in på toan. Har nog aldrig i hela mitt liv kännt mig så galet skitnödig! Å där inne satt jag. Började dock fundera efter ett tag varför jag satt där å tröck å tröck å tröck men inte sket jag inte.
Kände att det här går ju inte, så jag valde att förflytta mig till badkaret. Det ska ju vara en trevlig smärtlindrare i latensfasen. Hjälpte lite grann att bada..
I typ 15 minuter. Sen skrek jag till killen att komma NU. Beklagade mig säkert en hel del att jag hade så ont o tyckte så synd om mig själv. Han frågade vad han kunde göra och jag sa ''Hämta mamma''. Han skynda bort till gästrummet och väckte henne. Hon kom dit och jag sa till henne att ''du måste ringa förlossningen och säga att jag vill komma NU, jag skiter i om dom säger nej, jag åker NU.''
(Pojkvännen är fransk och vi pratar bara engelska, därför slapp han ringa..)
Hon ringde och samma visa igen, ''är hon förstföderska??'', ''Jaa...'', ''Men då tar det MINST 10-12 timmar till'' , ''Jo, men hon säger att det är påväg NU'' , ''Nej för förstföderskor tar det alltid väldigt lång tid, jag skulle tippa på minst ett par timmar till'' .... och så pågick det ett tag. Ingen cred till den barnmorskan...
Jag fortsatte att böna och be om att åka in ändå. Och både killen & mamma tyckte att åk in iallafall. Var väl på G att ta mig upp ur badet för att sedan pallra oss ut till bilen då en kraftig värk kom och i och med den smällde det till och allt vatten i badkaret blev röd, brun aktigt.. Ingen förstod väl då men nu har vi alla kommit fram till att där gick vattnet.
Jag gick iallafall upp ur badet då det hände, sa direkt att ''Sorry guys, men jag åker INGENSTANS nu'' Mamma satte igång o ringa ambulans istället.. Lyckades på något vis ta mig till sovrummet. La mig ner på sängen o rätt som det var hörde jag hur det plaskade till och allt tryck släppte.. sååå skönt... Pojkvännen stod brevid och i samma veva som det hände skrek han''OH FUCK!!'', sekunderna efter hördes ett litet skrik och först då förstod jag att bebisen var född!! klockan 03.00!
20 minuter senare kom ambulansen..
Vi hade tur att lilla Sateen föddes frisk och att allt gick så bra, eftersom vi var helt själva utan någon direkt hjälp. Alla som kom fram till mig på sjukhuset var såå imponerade att det gick så fort. 2½ timme från första känning till bebisen ute är inte så illa pinkat!
Och angående pojkvännens reaktion så skäms han ännu att det var dom första orden dottern fick höra i sitt liv.. ;)
Läsarfråga!
Hej. Jag heter angelica och har en liten fråga, jag vet inte om du kanske vet vad som kan hjälpa mig, men jag gör ett försök. Iaf till frågan, Jag blev mamma i slutet av Juli, fick en alldeles bedårande son =) På nätterna är det jag som går upp för att mata eftersom att jag ammar. Men jag har bett min sambo om lite hjälp en natt per helg, men han vaknar inte när vår son vaknar och är hungig, så jag får aldrig sova ut.. Vad ska jag göra? ,Ps, jag klarar inte av att sova på dagar tyvärr..ds.
Härlig blogg! är väääldigt intresserad av förlossningar/bar och allt som hör till =)
SVAR:
Hej Angelica!
Först och främst så vill jag säga grattis till din lilla son.
Det här är ett vanligt problem i många familjer. Jag har själv haft det precis som du när min skitunge #1 föddes. Min dåvarande sambo vaknade inte hur högt vår son än gormade utan det blev jag som fick gå upp.
Grejen är att man till slut inte blir en bra mamma utan man blir alldeles slut och färdig och tappar tålamodet mycket tidigare än om du fick sova ut nångång då och då. Dessutom finns risken för att man till slut blir deprimerad och kan inte njuta av sin lilla bebis. Tröttheten kan slå till på just det sättet, därför är det JÄTTEVIKTIGT att man ibland får sova ut litegrand. Vi nyblivna mammor klarar oss på ganska lite sömn ska man komma ihåg men den reserven varar inte i all evighet.
Mitt råd till dig är att du och din sambo tillsammans bestämmer er för att du får t ex sova lördag till söndag ostört.
Då menar jag verkligen ostört, du ska ligga i ett annat rum och gärna ha avklippta öronproppar (klipper man inte av dom åker dom ut hela tiden)i öronen. När din sambo VET att det är han som ska vakna, att han och bebis är ensamma i rummet, att du inte ens finns i rummet så kommer han till slut få en slags omedveten väckarklocka i sig som kommer att väcka honom när er bebis vaknar. Nu vet inte jag hur ni sover i familjen? Om bebis sover i egen säng? I eget rum?
Dock så är det nog kanske viktigt att bebis och sambo dessa nätter sover i samma rum så att sambo lättare vaknar. Vaknar han inte direkt så vaknar han till slut, han kommer att lära sig vakna. Grejen är att bebis inte kan skrika ihjäl sig, han kommer att vakna innan det. Långt innan det. Viktigt är bara att han från början av natten vet att du inte är i samma rum och att han inte kan förlita sig på att du vaknar, automatiskt så reagerar hjärnan annorlunda på ljud.
Prova det till att börja med. Det är mitt råd till dig och det är det som fungerat för mig och min familj.
OM det inte skulle fungera så råder jag dig att skaffa en barnvakt någon natt då och då. Att någon tog bebis en natt så att du fick sova ut. Du kanske kan pumpa ur så att det finns mat att ge i flaska. Någon som Du vet vaknar av bebis eller kanske t om skulle kunna vara vaken en hel natt för Din skull. Man brukar ha nära och kära som är villiga att ställa upp om dom vet att man börjar få det kämpigt.
Vår skitunge #3 har inte sovit en hel natt sen han föddes, han är 1 år och 2 veckor idag. Min man har fått hjälpa mig massor nattetid, hade han inte gjort det så hade jag suttit på hispan, på riktigt så skulle jag gjort det. Så tröttsamt är det trots allt.
Kämpa på Angelica, du ska komma ihåg att det är övergående det här med bebisar som inte sover på nätterna, för de allra flesta. Sällan blir det som det blivit för oss, vi har fortfarande inte tappat hoppet om att han snart sover hela nätterna! :)
Kram på dig tjejen!!
När man inte vet att man är gravid?
Var det tyngdlyfterska man skulle blivit?? Prutta ut en unge på träningen liksom.... MY GOD!
Skadeglädjen är den sanna....
Idag kom jag på en grej......nåt som kanske inte är så schysst!
Det är nämligen hur jag känt varje gång jag rullat ut från förlossningen med mina smälltjocka rosa bebisar på armen och sett alla vankande blivande mammor i korridoren, den ena har gått med en sån gåstol, den andra har vankat av och an, den tredje har haft en droppställning med..ja you name it!!
Jag har inte kunnat rå för det men jag har verkligen brustit ut i ett stort leende, lagt huvudet lite smått på sned och gett morsorna en manande blick...typ "I know what you going through sistah" men ändå känt nån slags skadeglädje..
...typ att nudu kvinna lilla ska du snart få gå in där på förlossningsrummet och vända in och ut på pullan och explodera ut en rosa likadan bebis. JAG å andra sidan.... JAG HAR MITT HELVETE GJORT!!!
Hehehehe....
Fyyy faaaan, så jäkla grymt men I REALLY CANT HELP IT!!!
FÖRLOSSNINGSHISTORIA #2
Vaknade runt halv sex av mig själv, kände ingenting utan bara vaknade och var irreterad över att magen var kvar.
Kvart i sex kände jag första värken men tänkte inte så mycket utan att det är väl en vanlig förvärk som jag haft ett tag. Min sambo gick upp strax efter sex och åkte iväg till jobbet, jag gick upp, klockan var runt halv sju och jag hade haft en värk i kvarten ungefär. Skulle kissa då jag såg lite blod på pappret och tänkte det är väl lika bra att ringa in till förlossingen.
Ringde och fick prata med en otrevlig människa som snäste att det var nog bara slemproppen och återkom om du får fem minuter mellan värkarna...
Efter jag la på blev värkarna tätare och gjorde ont, hade nu 1-2 minuter imellan men tänkte mer att, nej det är inget det ska ju vara fem minuter först, men de gjorde så pass ont att jag ringde hem min sambo för jag visste att vi snart skulle få åka in.
Han var hemma vid tjugo över sju och då ringde jag igen till förlossningen bara för att höra, fick då prata med en annan barnmorska som sa att kom in på en gång.
Ok, upp och väcka min son som kors i taket fortfarande sov, han som alltid vaknat runt sex sov fortfarande!
Körde honom till min syster för att sen iväg till sjukhuset, det var nog den värsta resan jag hade så ont, fick värkar hela tiden och det var ju mitt i morrontrafiken, men tillslut var vi framme och inne på förlossningen, var inne i rummet klockan tio över åtta, en barnmorska kom o sa åt mig att gå in på toa för ett kissprov och att jag skulle byta om, det var svårt för värkarna var täta nu så kissa var inte det lättaste.
En ny barnmorska kom som skulle ta hand om oss, jag kom ut men hann knappt hälsa förens jag kände att nu är det på g, jag halvskrek väl att det kommer nu och denna barnmorska säger då nej då lägg dig på sängen ska vi ta CTG, la mig men då kom nästa värk, hon sa håll imot!!! Men det är ju inte det enklaste, sen var det full rulle, hon på med handskar och förkläde tryckte på nåt larm så en till bm kom in. De la mig på sidan och sen var det bara att börja krysta, 5 minuter och tre krystvärkar senare var min skatt ute!!!!
En underbar liten dotter på 4000 gr och 51 cm lång.
Så allt gick fort, på tjugo minuter så var allt över.
Bedövning hann jag inte ta, och jag vet att när jag väl låg o krystade var jag lite småförbannad över att jag inte fick lustgas men det hann man inte riktigt med.
Är glad nu såhär i efterhand att jag inte tog bedövning, man är med mer på ett annat sätt. Med min son tog jag både lustgas och EDA vilket jag säkert skulle ha gjort denna gång med om inte allt gick så fort.
Så gick det till när Filippa kom till världen =)
Att spricka vid förlossning!
De flesta spricker vid en förlossning.
Det är ovanligt att man klarar sig helt från sprickningar under förlossningen. För det mesta spricker man lite utan att det vållar några större besvär. Förstföderskor löper i allmänhet större risk att spricka lite. Bara 7% av förstföderskorna klarar sig utan synliga sprickor medan var tredje omföderska gör det.
Perinealruptur, att man ska spricka ut i mellangården, är något som många kvinnor oroar sig för inför förlossningen. Nära hälften av de som drabbas upplever inkontinens som en effekt av rupturen. På Akademiska sjukhuset i Uppsala 1995-1996 har man funnit att knappt 4% av kvinnorna fick fjärde gradens ruptur. Faktorer som påverkade risken att drabbas var förstagångsförlossning, förlossning i hukande ställning, kvinnans ålder över 35 år, födelsevikt över 4 kg, förlossning med sugklocka, median episiotomi, oxytocintillförsel samt förlossning mellan 3.00 och 6.00 på morgonen.
Något man kan tänka på är att välja en förlossningsställning som bidrar till att minska risken för stora bristningar. I vissa fall kan också kejsarsnitt vara ett bättre anternativ än att använda sugklocka om barnet är stort.
Sfinkterruptur
Så gott som alla kvinnor som föder barn vaginalt spricker lite i underlivet. Ofta är sprickorna så små att de inte ens behöver sys. Förlossningstång och sfinkterruptur (spricka som går till slutmuskeln runt anus) är några av de största anledningarna till att kvinnor fick problem att hålla avföring och/eller gaser. De flesta skadorna i bäckenbotten uppstår i samband med den första vaginala förlossningen. Det är inte säkert att kejsarsnitt förhindrar skador om förlossningen väl har startat. Oftast sker de största sprickorna i samband med att barnet har behövt hjälp ut så man kan säga att ju färre och mindre ingrepp under förlossningen desto bättre.
Förlossningsställningen påverkar också risken att spricka. Att ligga på sidan och föda utgör minsta risken för sprickor i mellangården, två tredjedelar av födande kvinnor slipper sprickor om de ligger på sidan och föder. Att sitta på huk och föda utgör störst risk att spricka i mellangården, särskilt bland förstföderskor. Knästående och skydd genom att barnmorskan håller över mellangården när barnet föds minskar risken för sprickor hos förstföderskor medan massage ökade risken för sprickor.
I en svensk studie fick 3% anal sfinkterruptur i samband med förlossningen. Största riskfaktorerna var förstföderska, hög födelsevikt, inget manuellt skydd av perineum, dålig översikt över mellangården, svullnad i mellangården, lång förlossning, utdraget utdrivningsskede, oxytocindrop, klipp, sugklocka och epiduralbedövning.
Bäckenbottenövningar och massage av mellangården efter förlossningen kan hjälpa att återställa muskelfunktionen.
SAMTLIG INFO HÄMTAD FRÅN www.9manader.nu
Har du råkat ut för sfinkterruptur finns det trådar att följa med i och prata av sig med andra som råkat ut för samma sak! Här hittar ni den!
Hur illa man kan må! Som helvetet själv....
Utdrag ur min dagbok 2008-04-09, har skitunge #3 i magen!
Jag ligger däckad i graviditetsillamående......FROM HELL!!!
Detta är så överjävligt så jag vet fan inte....går inte att jämföra med nåt!
Ska sätta er in i känslan, om ni tänker er magsjuka, kräkas magsjuka alltså, inte en sketen diarré historia. Precis innan man ska spy så forsar det saliv i munnen, så känns det hela tiden! O ni vet när man ätit lite för tidigt i magsjukan, eller är bakfull som fan... slänger i sig en pizza så bara kör det i kistan! Så känns det när jag äter.
Maken är ett jättestöd....han tar hand om mig. Tvättar mitt hår eftersom jag inte klarar det själv, lukten av schampo vill få mig o kastspy! Han hämtar saker åt mig, försöker få mig att äta, åker o handlar, tar hand om ungarna, ringer till doktorn åt mig när jag själv inte orkar!
Jag bara ligger, är jättesvag då jag knappt kan äta nåt. Så igår ringde han gyn o sa att dom måste hjälpa mig. "Ge henne knark eller vad fan som helst" typ... Fick åka in o prata med doktorn, orkade kanppt gå till bilen. Maken fick stötta mig på sin arm, har ju rasat i vikt nu så då orkar han :)
Uppe hos doktorn fick vi titta på underverks pricken!Först fick vi hjärtat i halsgropen då hon sa att jag blödde, visste inte det själv då jag inte sett något blod. Men det var tydligen lite blod där....
Jag tappa huvudet direkt o blev kall o tänkte att det är på väg ut igen! "Jävla pisshevete....men kom ut då för fan o dröj inte där inne i onödan!" var känslan.
Vänta nu innan du tar ut något i förskott, säger doktorn, så ska vi titta......
Där inne låg en liten myra......som var 4 mm.....med tickande hjärta! Tårarna rann ner för mina kinder. Tänk om vi skulle lyckas nu efter 3 JÄVLA missfall, kan det verkligen vara sant?
Blödningen kunde hon inte förklara mer än att man ibland blöder, jag har nog lite sköra slemhinnor pga av progesteronet jag tar oxå! Har inte blödit en endaste droppe förutom de hon hitta därinne! Så vi hoppas.....ska tillbaka om 2 veckor o kolla pyret!
Sålänge ligger jag i soffan o vill bara att dagarna går, kommer att bli heltidssjukskriven av det här illamåendet!
Har fått lite starkare tabletter som gör att jag inte kräks.....utan "bara" mår spyilla. Lite "knark" måste vara bra.
Ni andra kan väl njuta av mat, att ni kan va ute, att ni kan sätta er o fika huxflux, att ni kan åka till jobbet......ALLT som ett normalt liv ger. Det kan inte jag, i alla fall inte än!
See ya!
_____________________________________________________________________________________________
När man börjar tänka på skitunge #4 så går jag tillbaka i min dagbok, då går det där med att tänka på skitunge #4 över jäkligt fort!!
Tiden efter man kommer hem från BB
Själv så hade jag:
* RÅONT i mitt bäcken, kunde inte ta en ordentlig promenad förrän 3 månader efter förlossning. Blev något sånär återställd när bebis var 8 månader.
Anledning: Bebis modell stor har passerat!
* Jätteproblem med amningen. Inte självaste amningen dock utan att han vill ha mitt bröst i ansiktet dag som natt, var tjugonde minut. Inte så kul efter 2 veckor. Knallröda ögon, förvirrad blick och gråtfärdig för jämnan blev resultatet. Då fick (enligt mig) guds gåva till nyblivna mammor med problem att amma TILLÄGGET! TACK för tillägg!!!
Anledning: Bebis modell störst krävde mat lite onormalt mycket. Stor bebis har tyvärr INTE stor magsäck när de föds och måste fyllas på konstant!
* Bakat frysen full av bullar! Så jäkla bra när folk kom och hälsade på. Dock ska man nog komma ihåg att kanske avsätta tid till er själva oxå, inte bara ha folk på besök. MEN, känns det bra och man VILL visa bebis för hela världen ska man göra det vad än någon säger!!
Anledning: Alla vill titta på bebis när den föds, det är inte bara ni som mamma och pappa som längtat, många andra har oxå gjort det!
* Stora sömnproblem. Bebis åt konstant och sov ALDRIG mer än 1 timme i sträck. Jag var färdig för hispan när han var 2 månader. Då röck maken in och hjälpte mig på nätterna. Vet faktiskt inte om jag hade pallat annars, jag hade nog rymt hemifrån, eller flyttat till sydafrika för att komma så långt från den där rosa saken som aldrig sov. Han sov aldrig i magen heller så egentligen borde jag inte varit förvånad!
Anledning: Modell stor bebis, modell vill ha MAT hela tiden!
* Träningsvärk efter förlossningen. Jag hade använt muskler jag inte trodde jag hade. MY GOD, detta stånkande, krystande, värkande gör att man spänner sin kropp till MAX. Här hade faktiskt en avsatt tid för massage varit skön... MYCKET SKÖNT!
Anledning: Skjut ut en 5 kilos unge med underlivet så ska Du få se på ett ordentligt träningspass ;)
5 kilos skitunge #3 har precis skjutit ut. Här är han ca: 30 sec. gammal!
FÖRLOSSNINGSHISTORIA #1
Hej! Mitt namn är Erica och jag vill gärna dela med mig av min förlossningsberättelse som är lite udda för att vara förstagångsförlossning.
För 6 månader sen föddes min son Nils.
Efter många samtal hos barnmorskan och föräldrautbildning var min sambo Erik och jag inställda på en lång förlossning där alla faserna skulle vara med och hemmavärkarna svåra. 10 dagar innan beräknad förlossning vaknade jag kl 00.30 av att vattnet gick i sängen, det forsade ut som man bara sett på film och jag nästan hoppade jämnfota ut till toaletten (hur nu det går till höggravid?). Väl där ringde vi förlossningen som sa att så länge du inte har några värkar är det bara att vänta, gå och lägg dig igen!
Sagt och gjort, men innan i ens hunnit ta väck de blöta sängkläderna fick jag första värken. Den drog i kroppen så att jag tappade andan och tog tag i dörrkarmen. Jaha, där kom den tänkte jag och bad Erik räkna till nästa värk. 1 1/2 minut var det och han tittade misstänksamt på mig är jag sa: Vi åker nu! Nej, nej sa Erik det är länge till, de kommer bara skicka hem oss igen. Men när nästa värk kom direkt igen så blev det fart på honom och ut i bilen kom vi. Det enda jag tänkte på var: 3 mil, 3 mil är det till sjukhuset, vi hinner aldrig!
Efter en otroligt jobbig bilresa ar i dock framme och Erik fick i stort sätt släpa mig in på avdelningen där bm och undersköterskan tittade på mig som om jag överdrev till max. Till slut fick jag iaf äen dem att fatta att NEJ, jag kan inte ställa mig på vågen. NEJ, jag kan jag inte lägga mig. Nej, jag kan inte stå. Vad ska jag göra? De fick av mig kläderna och bm undersökte mig. Oj, sa hon, du är ju helt öppen, det är dags att krysta! I ett par sekunder kom verkligheten ikapp mig och jag frågade efter bedövning. Nej, lilla vän det hinner du inte, sa bm och sen var det dags för första krystvärken. 1 1/2 timme senare var vår gosse Nils född, 3225 g och 52 cm lång. En helt fantastiskt bra förlossning även om den inte följde "planen".
De ocensurerade tankarna i 7:e månaden!
* Ådriga bröst, ja.... nu har jag plötsligt nån slags flodkarta på mina pattar. Det löper floder kors o tvärs över brösten..... grönblåa floder.
* För tunga bröst.... ja, alltså de ser ut som det hänger. Ser ut??? Ligger ner fint på magen när jag sitter utan BH. Det är hemskt, penntricket kan jag glömma nu. Jag kommer aldrig mer att klara penntricket. Jo, ska bläddra lite i Guinness Rekordbok o se om jag hittar världens största penna nånstans o testa med.
* För korta armar.... ja i alla fall om man ska torka sig.
* Celluliter.... jag har i vanliga fall smala ben. Jag har inga direkta celluliter, jo kanske på arslet sådär några stycken om jag spänner till den, typ när jag går.... okejrå... dom har ju blivit några fler ju äldre man blivit! FAN, hur som helst så har nån form av apelsin explosion haft fest på min röv o mina lår. Nu är det inte några få, nu är mina lår belamrade. Det är puckelpist, svarta backen X 4. Ser totalt förjävligt ut. O när jag häromdagen visade mina lår för maken, jag spände dom sådär snyggt så att puckelpisten verkligen syntes schysst i ljuset så tyckte jag mig se att han såg chockad ut! Hans ögon berättade mer än hans mun så att säga.....
* Ryggfläsk.... Jag har fått köpa BH modell stor i bak för att de ska täcka över det värsta. För att inte ha veck på ryggen nu så får man böja sig framåt... helt o hållet... så långt ner det nu går för att det ska slätas ut.
* Sex..... gravidsex är fan inte kul o ha längre. Ligga sked suger..... o var ska han hålla? På kastrullpattarna, i ryggfläsket, min bubbliga röv eller på magen med den guppande bebisen i. Pest eller kolera? Bara o välja....
* Mår illa, halsbränna, mår illa, kan inte äta allt, halsbränna, känns som hjärtinfarkt, ajaj...jag mår illa, usch, aj vad ont det gör överallt, kan inte sova, aj o vända på sig, min rygg gör ont, ajaja, mår illa....
*SVETTDILEMMAT
Maken: Måste vi sova med fönstret vidöppet??
Jag: JA, VAFAN KÄNNER DU INTE HUR JÄVLA VARMT DET ÄR HÄR INNE??
Maken: "Hutter hutter.... neeeeh, det känns inte så jättevarmt" (tar på sig ett täcke till)
Maken: Vad kallt det är i bilen?? Jag sätter på lite värme.
Jag: VAFAN, är du galen....det e så äckligt varmt härinne så jag spyr, sätt AC:n på kallast för fan.
Maken: "hutter.... (tar på sig halsduken).... nej, varmt är det ju inte men.
Maken: Vad kallt vi har inne nu när vi inte satt på värmen.
Jag: (Går o öppnar dörren) Tycker du? Fan den där soljävlen ligger o värmer på hela tiden så jag blir galen snart.
Maken: (Tar på sig filten i soffan..... )
Det var några saker, tänkte att jag kanske inte ska ta upp ALLT. Då slutar det med att mina läsare som ännu inte fått barn struntar i den företeelsen, det vill jag inte vara orsaken till.
Det roliga är kvar.... ja alltså det där med att få ut den o sen lappa ihop kroppen efter det.
* Hemorrojder stora som äpplen
* Stygn kors o tvärs i snipan
* Jag ska gå o kissa.... jaha... oj, jag hann inte....
* Nån som vill baka... har en schysst jäst deg här på min mage annars....
* WOW... bara 22 kilo kvar att gå ner i vikt. Det är ju INGET
* Ska han verkligen suga på dom här blodiga bröstvårtorna?
Ja detta var lite tankar av mig 7 månader in i graviditeten med SKITUNGE #3!
Och såhär såg den ut då..... liten och nätt! :/
Gå ner snabbt efter graviditet? JOOODÅSÅATTTTEEEE...
Jag var INTE sån! Efter skitunge #3 har jag fortfarande + 12 kilo. Lite är rök-kilon som fastnat efter man slutat. Jag har inte tajtat till mig direkt efter förlossning.... inte ens i närheten av direkt! Mer ljusår ifrån skulle jag vilja säga. De flesta verkar tajta till sig illa kvickt efter födseln för att kränga på sig sina jeans innan ungen lärt sig prutta ordentligt. Vafan, jag hade mammabyxor 5 månader efter skitunge #2 föddes, med skitunge #3 har jag fortfarande mammabrallerna ibland, han är 1 år!!! Detta verkar ibland vara en inbördes tävlan bland nyblivna mammor.
Såhär har det kunnat låta:
"Hur snabbt gick du ner dina graviditetskilon?" Aldrig, svarar jag....för det har jag aldrig gjort.
"Ahaa....jag var i jeansen efter en vecka.....hihi...."
Ja, men dra den i fejset på mig. Själv står jag fortfarande med bultande underliv och är rädd för o göra nr 2. O du kommer i jeansen.... inte ens mitt underliv skulle få plats i ett par jeans!! :-( Dessutom har jag åkt på min andra mjölkstockning, inte sovit på 47 dygn, inte sett min mascara på 4 månader o ungen suuuger på mina bröst så dom blöder. OKEJ, men du har kommit i jeansen. Kul för dig!
Har dom inget som är jobbigt? Inte ens nånting..... I så fall hoppas jag att dom är riktiga "SHITTERS" på sina förlossningar. Såna som skiter ner hela rummet så karlarna deras rodnar. Nåt jäkligt ska väl dom vart med om oxå?
Kan det vara så att det är lite svårare när min sida av bordet ständigt såg ut såhär?! MAYBE BABY....
Kan man sätta igång förlossningen själv?
Jag har gått över tiden med alla skitungar.
SKITUNGE #1: 3 dagar
SKITUNGE #2: 15 dagar (höll på att ta livet av mig... jag grät det sista 3 dagarna)
SKITUNGE #3: 10 dagar (barnmorskan hade kört "hinnsvepning" 3 ggr)
Har raddat några såkallade "huskurer"!
* GÖKA.... helst behöver man mannens sats X 3 för att det ska räcka till en uppstart! Å vem tänder på mig nu??
* ÄTA FÄRSK ANANAS.... de flesta äter de o får ont i käften men inte mycket mer.
* HALLONBLADSTHE.....okejrå...schysst stark livmoder men inte mycket mer va?
* TOKFEJJA i form av städa huset, putsa fönster, byta gardiner, klättra upp o ner för trapporna hemma.
* RICINOLJA.... då bajsar man nog mest på sig och får väldans ont i riktiga magen.
* TA ETT GLAS VIN... låter urtrevligt! Kanske rent av värt o testa.... men gillar man fulla mammor på förlossningen?
* JONGLERA MED BRÖSTVÅRTORNA.... ja man ska alltså fippla med dom. För det första är mina så jäkla ömma så det gör nästan bara ont.... för det andra så finns det ju liksom annat o göra på kvällarna!
* HINNSVEPNING.... barnmorskan går in med 2 fingrar i pullan och drar lite med fingrret runt hinnorna för att stimulera igång förlossning. Jag har fått mig några såna här, det är obehagligt och kanske att det var lite uppstarten till skitunge #3:s förlossning.
* GÅ I TRAPPOR.... BLÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖK!! Vicket jävla skitsnack. Det enda man får är ännu ondare i fogarna och så tröttar man ut sig lagom till förlossningen kommer igång!
Det är ju sagt att det rä bebisen där inne som sänder ut såkallade förlossningshormoner som gör att det hela startar. Jag hör fler som fått igång sin förlossning på att bara ta det lugnt än såna som jobbar fram det. Sen vet jag inte hur mycket man kan "tro" fram en förlossning. Tror man tillräckligt på det man försöker med så kanske det funkar?!
Galna tankar av en gravid!
Skrivet sommaren 2008!
Jag är ju rätt så rädd för det där med förlossningen.... låter kanske konstigt med tanke på att jag fött 2 barn redan. Men det är faktiskt 10 år sen. Har fått för mig att man va tuffare när man va yngre.
NU när veckorna stadigt tickar neråt....11 v. kvar nu, SÅ grips jag stundtals av panik, FAN....HAN SKA VERKLIGEN UT OXÅ!
Frågor som hopar sig??
Hur kommer förlossningen igång? Blir det som min gubbe vill...... dramatiskt! Han har en önskan (hur kostigt det än må låta) att jag ringer honom på jobbet o skriiker att "NU JÄVLAR ÄR DET DAX, SKYNDA DIG HEEEEEEEEM". När han får det här samtalet så vill han liksom röja sönder lite på jobbet..... välta bord, slå sin chef på käften, springa över kunder och avsluta med en "burn-out" på gräsmattan, på deras fina gräsmatta som dom är så rädda om.
Kommer vattnet att gå på ICA? Det är väl en av de största fasorna, tidigare gånger har inte vattnet gått....så varför skulle det göra det nu? Men det är en ny man, ny bebis, ny graviditet osv. SPLASH i kön på ICA.... då svimmar jag på riktigt. Agda 93 halkar i vattnet o slår upp ett stort sår i skallen. Småungar pekar på mig o skrattar. En snygg kille flinar lite snett när jag står där med blöta brallor..... fy fan vilket scenario.
Hur tuff kommer jag att orka vara? Jag VILL verkligen inte ha EDA. (Epiduralbedövning)..... men kommer jag palla o motstå den när värkarna känns som de ska explodera sönder hela underredet?? Jag har tagit den en gång tidigare å det gick ju käpprätt åt helvete. 3 försök och en utländsk läkare som upprepade sig som en maskin: "Har du VÄÄÄÄRK???? Du måste KUUUUUTA på ryggen" Tog inte ett skit, halva låret var domnat, resten kändes som tidigare 14 timmar. På riktigt ville jag slå han hårt varje gång han fråga om jag hade värk. Jag vill alltså kort o gott klara mig på skrattångan (lustgasen). GÖTT MOOOS....men fan, värre fylla får man leta efter. Orkar inte hålla upp huvudet och ur munnen hoppar den ena värre grodan efter den andra.
Hur länge kommer det att ta?? Min svärmor är född att föda barn. Hon har aldrig i sitt liv känt av en värk. Hon har fött barnen som om det vore små ob:n. Dom har kommit i toan, på kökssoffan med farfar som hjälpreda, på bröllop och på sjukhus som egentligen inte haft BB avdelning. Å ALLT DETTA ÄR SANT!! Jag är rädd för både och. Ska den komma på ICA efter vattnet så att Agda halkar på moderkakan oxå, o att ungarna får en chock när en kvinna med två huvuden (ett därnere och ett däruppe) ligger på ICA och att den snygga killen blir chockad för livet o flyttar till auberginerna i urskogen o lever i celibat resten av livet?
Eller blir det en utdragen process där man kommer få kämpa som i 2 maratonlopp, ha ont som döden och slutligen få sys från hål till hål?
Aj....the burning ring.... Ja det kallas så tror jag när huvudet pressats så pass att den sitter där i hålet likt ett ihjälkramat björnarsel. Då säger den snälla barnmorskan: Nu får du inte pressa mer, vänta vänta.... inte trycka på! Kroppen skriker åt en att FORT FORT bli av med smärtan o trycka på eller suga in det där ihjälkramade. Men jag bara får inte......
KÄNNS INTE SOM ATT JAG UPPMUNTRAT NÅGON NU ATT VILJA FÖDA BARN. MEN DET HÄR ÄR DEN RENA RAMA SANNINGEN.....
Sen att finns det miljarders frågor och rädslor till...
...hmmm.... usch.... nu vart det inte direkt bättre.
KRYSTVÄRKAR
Som någon skrev så känns det ibland som att man ska BAJSA ut ungen. Ur bajshålet alltså. Trycket är ju i det här skedet ENORMT! Det går knappt att beskriva hur SKIIIIIITNÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖDIG man känner sig, man känner sig så bajsig så man tror att man ska skita ner hela rummet!
Själv har jag vid 2 av förlossningarna sagt åt barnmorskan att flytta på sig så hon inte blir nedskiten. Båda barnmorskorna har skrattat och sagt..."Näähääää du, det gör du inte!" Jag tror dock att hon ljög just där och då och tänkte att "Fyyy fan, kul jobb man har, elefantmorsor som skiter ner en dagligen!" Aja, hon får skylla sig själv, jag varnade henne!
Man skiter ju lite oxå, men fokus ligger ju på det där huvudet som tittar ut ur pullan lite då och då. Här någonstans händer något med kroppen som är obeskrivligt. Här händer det som många brukar kalla för att ha URKRAFTER. Någonstans ifrån har man en liten extrakraft som sätter in just här. Man kan ha legat i värkar i timtal, värkarna har rivit och slitit i kroppen så att man tror att man inte klarar av nåt mer. Men när det där lilla konformade huvudet börjar sin färd ner mot öppningen så är det nåt i en som exploderar. Det är en styrka som är så stark så om man skulle omvandla den till elektricitet så skulle man köra runt hela sverige...på sant!!
Ska inte glömma säga att det där konformade huvudet gör en del smärta där i hålet. Det känns som att man spricker upp till mitten av ryggraden..... MEN... man klarar det. Man känner att man fixar det, fast hela pullan spricker, bara ungjäveln kommer ut!!!
Det här är väldigt olika hos alla mammor...ungefär lika olika som våra ungar ser ut. En del upplever krysta som skönt, en del som om de ska dö, en del som "a piece of cake", en del som något man bara måste genomgå. Hur det än är så går det.... oftast, om inte livmodern och mamman är för trötta eller att bebisen på nåt sätt fastnar eller inte sjunker ner.
Coolt är bara förnamnet vad jag känner för just krystvärkar, för herregud vad en krystvärk tar över ens kropp. Den gör så att jag skriker och vill trycka på så att nyckelbenen landar på väggen längst bort i rummet. En krystvärk är en sån urkraft som får mig att med min egna kropp föda fram det där blöta varma barnet att ta sitt första andetag. Bara jag, och min bebis med sin rotation och den styrka som vi blivit begåvade med....
FANTASTISKT är bara förnamnet.
Ont om tid!
Men om ni nu inte ledsnat ur totalt så önskar jag att ni fortsätter följa min blogg som jag ju har stora planer för.... när tiden räcker till igen!
TACK så länge!
